Vi var ju rätt så trötta efter gårdagens "press" så man sover länge... Jag hörde Murre stöka omkring och jama, men jag brydde mig inte om honom. Plötsligt vässar han klorna i lakanet intill mitt ansikte! Budskapet är glasklart. Jag tittar upp och Murres klor är inte den största faran, utan det är Bagheera som sitter uppflugen på min mors gamla bokhylla där jag har prydnadssaker som var hennes. Där sitter han med rumpan på ett litet handmålat fat och tittar spänt på ifall Murre lyckas köra upp mig. Och NU kom jag upp kvickt kan jag tala om. Jag monterade försiktigt ner Bagheera från bokhyllan - tänk att en stor katt ljudlöst kan hoppa upp utan att välta ner något - och så fick alla mat. Lugnet återvänder. Ett tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar