Rent Bibliskt!

Nya testamentets evangelier berättar om hur Jesus utspisade 5000 män samt deras kvinnor och barn med två bröd och fem fiskar.

Jag har varit med om något liknande idag:

Det är en favorit i repris kan man säga....   Tyvärr.....

En av de med högst lön och "finast" tjänst bjöd på tårta för hon slutade hos oss idag. Femton stycken jobbade, en hade ledig dag. Fina kom med tre "stubbar" - små avlånga tårtor för fyra personer (var dessa)

Börja räkna nu.

Hon satte fram dem till förmiddagsfikat. Tar man då så tar man givetvis inte på eftermiddagen. En slutade till lunch, så hon åt en bit. Minst tre andra tog också, jag tror ett par till, men säg att fyra plus en tog då.

Till eftermiddagskaffet fanns det kvar tårta till ca fem personer. Om man bjuder flott och alltså inte snålt, men man bjuder väl inte snålt när man slutar och dessutom är högavlönad? Va? Va?

En hade som sagt ledig dag, så hon borde också få en bit - så brukar vi göra.

Nu börjar räkneproblemet/undret. Alla fjorton tog tårta på eftermiddagen. Vi som inte fått någon än, samt de som redan försett sig på förmiddagen...!!

Av tolv tårtportioner hade det redan gått åt sju, ätna av fem människor. Återstår fem bitar till fjorton människor - och glöm inte den med ledig dag. Funkade detta? Näh, det gjorde det inte. Det var fantamej det snålaste jag har sett sen förre chefen slutade förra hösten och inte bjöd på nå´nting...

Efter fikat låg det kvar några sorgsna smulor. Min "blinda" kollega sa glatt och lyckligt: "Det är väl konstigt, vi kan samsas så det räcker till alla" (Hon var en som tog dubbelt - ko!)

    

Jag blir ju alltså jätteförbannad både på snåljuden och gamarna.

Den här hade förresten passat idag också:

              

Vuxet folk - det är skam.

Som döda fiskar...

...var maken och jag efter gårdagen. Jag skulle bara vila mig lite och när jag vaknade hade jag sovit i tre timmar. (Med HKH Murres godkännande den här gången!)

Sen lyckades jag i alla fall tvätta en massa sommarkläder som det nog inte blir tal om att ha mer i år... samt städa fönsterkarmar och runt vissa kattlådor.

Det blev en väldigt vacker kväll med sol och klar, kylig luft.

Se vad vi har i stallet:

Är de inte lyckade? Tre svalbarn som nu är flygfärdiga. De övar och blir säkrare för varje dag. Boet är en smula trångt numera... Man får komma ganska nära, för ungarna är vana vid oss, men föräldrarna är ängsliga.

Kusligt uppvaknande...

Vi var ju rätt så trötta efter gårdagens "press" så man sover länge... Jag hörde Murre stöka omkring och jama, men jag brydde mig inte om honom. Plötsligt vässar han klorna i lakanet intill mitt ansikte! Budskapet är glasklart. Jag tittar upp och Murres klor är inte den största faran, utan det är Bagheera som sitter uppflugen på min mors gamla bokhylla där jag har prydnadssaker som var hennes. Där sitter han med rumpan på ett litet handmålat fat och tittar spänt på ifall Murre lyckas köra upp mig. Och NU kom jag upp kvickt kan jag tala om. Jag monterade försiktigt ner Bagheera från bokhyllan - tänk att en stor katt ljudlöst kan hoppa upp utan att välta ner något  - och så fick alla mat. Lugnet återvänder. Ett tag...

Frieserpremiering

Efter flera dagars förberedelser med tvätt och klipp och flätning och polering så lastade vi gossarna och körde till premiering. De där två var ganska bökiga och gnäggade högt och ljudligt och mycket. När vi visade dem skötte de sig hyfsat, men eftersom klassen bara handlade om "ster" dvs. stjärna eller ej så blev det inga stjärnor till oss (!) och inte till någon annan hingst heller. Nähä.

En av de holländska handlersen tyckte nog att Thymo var lite stökig, men han sa till sina kolleger så vi hörde det att "han är den vackraste av alla här" Kritiken var idel lovord "jättevacker, rastypisk, bra skritt. Traven var lite sämre (idag) p.g.a traven ingen stjärna" (Sören också, vi var nära där) Tackar! När maken hämtade passen efteråt kom det fram en av arrangörerna i frieserförbundet att "Thymo är så underbart vacker - får jag komma hem till er och titta på honom?" Det tackar vi också för!

Thymo - "den vackraste"

Vincent -"rastypisk, hög hals, något hög bak, bra trav" och det är alldeles sant.

Här ligger handlern i och travar med Vincent

Trevlig helg

Och nu väntar lövbiffen, pommes fritesen och bearnaisesåsen - kolossalt nyttigt...

Green day

Gick ut med vovven en tur mitt på dagen. Vid en hage låg en död ko bara sådär. Den var utanför inhägnaden så den väntade på att kadaverbilen skulle hämta den, men det såg lite makabert ut.

Vi gick in på en fälad - jättegammal mark som knappt används till bete ens. Flinga sprang lös och sniffade omkring och jag gick och tittade lite efter svamp (som inte fanns) Plötsligt plaskade det till och sedan en serie mindre plask. Flinga badar. I en totalgrön göl. Och det som kom upp var minsann nästan totalgrönt det också:

Är detta roligt kanske? Jag fotograferade inte eländet, men det här är inte långt ifrån sanningen. Usch!

När jag nu hade fått grönterven att hålla ögonen på så satt det plötsligt något stort och kallt på mitt ena ben. Jag tittade och det var en stor vårtbitare och de är av naturen också jättegröna. Den schasade jag bort och försökte sen fånga för att titta på den, men den försvann i gräset.

För ett par somrar sedan kom faktiskt Flinga bärande med en sådan där gröning som hon hittat någonstans hemma, så den tog jag bilder på.

Han kanske inte glittrade fullt så mycket, men i alla fall.

Glädjande besked

Ibland händer det ju något vettigt på jobbet också. Ibland alltså. Idag hade ledningen förstått att ta vara på en av de där klyftiga och eftertänksamma som är ett "ben" i verksamheten. Äntligen såg de till att heltidsanställa denna på fast tjänst. Jag blev väldigt lycklig över detta beslut! Klokt folk som kan sitt jobb och aldrig ställer till det för andra. Kan det bli bättre? Näh!! HURRA!!

Och Vicke har andra idéer om glitterbilder, så vi gör väl en hortensia till. 

Mer glitter åt folket!

Viss livsfara...

Katten Bagheera vilar sig dagtid. Detta innebär att han är rysligt pigg på kvällen och när han har ätit och varit på sanitetslådan (!) DÅ ska här lekas. I kväll gömde han sig i sin tunnel och när jag intet ont anande kom in i köket så gjorde han ett jättekatthopp och lappade till mig på benet. Jag såg honom inte förrän precis i anfallsögonblicket, så jag skrek och Bagheera blev väldigt förtjust över den reaktionen. Han försvann in i tunneln igen och väntade på nästa offer. Maken kommer in i köket. Nytt katthopp - tjoff- och in i tunneln igen. Murre 13 år traskar förbi. Han koxar in i tunneln från ena änden. Bagheera kryper ut i den andra. Murre kryper in. Murre ramlar ut genom hålet i mitten. Bagheera sniffar på Murres yttersta svansspets. Murre blir purken och går upp och lägger sig. Bagheera lägger sig bredvid mig i fåtöljen.

Och den här är den blåaste Hortensia jag sett:

Bara aningen hottad...

Nyckelperson

Vi ska anordna ett litet vad: Undrar vad oddsen för ett försvinnande är i följande fall? Lägg en nyckelknippa innehållande hemnyckel, nyckel till nyköpt hus samt huvudnyckel till arbetsplatsen på ett bord i ett rum där folk "från gatan" kommer och går hela dagen. Lämna rummet obevakat då och då. Jag skulle säga att vi är uppe i 80 - 90% säkerhet att nycklarna ska försvinna.

Och visst försvann de... Det där med att huvudnycklar kom bort var ju förstås inte riktigt bra. Fastighetsskötaren gick fullkomligt i spinn - tyvärr missade jag det, vilket var synd för han är en så´n där som super och ändå får behålla jobbet, så han gör dåliga arbeten som vi får ordna upp. Han fick ett anfall och gol "VEM" och så där vidare.

Nästa morgon låg det en lapp från Securitas att inbrottslarmet hade löst ut i en av sektorerna. Inga brytförsök på dörrar eller fönster. Nä, de hade ju nyckel...

         

       

Och symboliken i detta är naturligtvis glasklar!

Snabb fest...

70-års uppvaktningen över - vi är tidigt hemma, skönt. Så vanvördigt borde man inte få uttrycka sig och det gör jag inte över själva  A heller (som för övrigt beter sig ungefär som om hon vore 30) utan över hennes minst sagt egendomliga bekanta. Runt vårt bord sitter en högljudd äldre dansk man -vad han gör där kan man fråga sig för hans svärson bor granne med A. Dansken pratar och pratar. Bredvid mig sitter en herre - lite "väck". Plötsligt frågar Väck dansken: "Vad heter Danmarks högsta berg?" "Himmelsbjerg" svarar dansken. Svärsonen sägger att nej, det är det inte längre, för det är två berg som har mätts högre på senare tid. "Varför är det inte Himmelsbjerg?" frågar Väck. "För att man har hittat två högre berg" "Varför har man inte hittat dem innan?" "För att de låg i en skog" "Kunde man inte hitta dem i skogen?" (Hex undrar när de ska komma och meddela att det är dolda kameran. Fan att jag skulle hamna mitt emellan de här dårarna. Maken sitter bättre och pratar med bekanta) "Nä, man har mätt dem nu" "Varför sa du då att det var Himmelsbjerget?" (Håll truten gubbe) "För att det var det högsta innan" "Vilket är det nu då?" "Yding Skovhøj" "Va?" "Yding Skovhøj" "Kan du skriva det på en lapp?" (Dansken hämtar en lapp, Hex vill åka hem, maken äter nöjt sin smörgåstårta och pratar om att tröska vete) "Är Himmelsbjerg det näst högsta berget, då?" "Nej" (Gud hjälp, nu börjas det igen och det gör det) "Vilket är det då? "Ejer Bavnehøj" "Va?" "Ejer Bavnehøj" "Kan du skriva det på en lapp" (Jag tror fanimej att jag dräper gubbfan snart) Dansken hämtar pennan igen och skriver på lappen. "Kan du skriva Himmelsbjerg också?" Dansken skriver. Nu lutar sig Väcks fru fram och kollar på lappen. "Vilken ordning står de i?" undrar hon "är Himmelsbjerg högst?" Hex reser sig, går ut i köket och pratar med A:s döttrar och syster i stället, vid det bordet kan inte fan sitta.

Himmelsbjerg! Det fjärde  högsta berget i Danmark.... Det högsta heter nämligen Möllehøj och är 9 cm (!) högre än Yding Skovhøj...

Krigstillstånd

Kommer hem hyfsat i tid och tar genast itu med att göra att gratulationskort till en 70-års uppvaktning i morgon. Där sitter man koncentrerad, för pappret är ganska dyrt och det gäller att vika rätt. Flinga ligger utanför kontoret, Bagheera ligger utanför badrumsdörren. Plötsligt rusar han på henne och hon använder givetvis mattan som startramp. Jag skriker "sluta" och lilla Flinga lägger sig vid sidan om bordet där jag sitter. Allt lugnt. Nu ska jag texta med guldtusch. Pilligt! Ett svart streck kommer flygande från vänster genom luften och landar nästan på Flinga. Hon rusar upp vilt skällande. Jag hinner precis hejda pennan från att fördärva hela kortet eftersom jag rycker till när "bomben" landar bredvid mig. Katt före och hund efter försvinner i en jävla fart. Jag stänger glasdörrarna om mig. Bagheera sätter sig utanför finrummet och drar klorna på rutan så det skär genom märg och ben. Jag tror jag får koller alltså. Kan man reklamera kattskrället månne?

Optiskt

Årlig kontroll hos optikern. Ögonen är friska och vi justerar glas och linser till svagare styrkor. Hah!! Jag är inte gammal än!! Däremot kommer jag att bli en smula fattig med tanke på vad glasögonen kostar...

Och nu över till något helt annat:

Hjälp!! Tur man inte har den i huset i varje fall.

Olika uppfattning

Mim satt i sin vanliga "bur" och jobbade när det kom in en manlig kund - ganska stilig - och frågade om en sak. Han stod kvar en stund medan Mim redade ut vad han ville veta. Hex anlände och såg kunden försvinna ut igen. Hex och Mim vädrade i luften och konstaterade att han använde en tämligen dyr after shave och den luktade gott!

Rockstar kommer från andra hållet utifrån, stannar i Mims lucka, rynkar ihop hela ansiktet och säger: "Vafan är det som luktar? Är det någon här? Var är han? Är han härute?" (Rockstar hade huvudvärk och var i stort sett döende eller i varje fall på dåligt humör) Vi protesterade och sa att nädu, det luktar gott. Mim påpekade att "det är väl bättre med parfym än att de luktar skit" varvid Rockstar meddelar att "skitlukt får jag i alla fall inte ont i huvudet av" och sen marscherar han ilsket iväg. Nähä - ursäkta att vi finns...

                

...var inte bra tydligen...

Tropisk!

Jag har en kaktus. Storartat! Moderkaktusen (!) fick jag 1979. I våras dog den... Då hade jag som tur var en avkomma till den från 2007. Den gamla kaktusen blommade för första gången ca 2005. Den här nya är piggare och blommar ett par gånger varje sommar med en blomma åt gången. Men i år!!

På  bröllopsdagen minsann! Så här ser den ut på eftermiddagen...

...och så slår den ut på kvällen!! Den doftar väldigt gott också. Man får skynda sig att beundra den, för blomningen varar ungefär ett dygn.

Superkort

Jag glömde ju detta: När jag kom in från stallet vid 18-tiden så låg maken på knä och rensade i en av kattlådorna och muttrade: "Det luktar AS härinne"

Lömskt överfall

Man borde ha anat att det var något lurt med den där Bagelideran som jag blev pålurad...

Hex går fredligt omkring i "finrummet" = det enda rum i huset som har grusfritt golv och är rent från katt- hund- och hästhår. Blommorna ska vattnas och allt är stilla och fin söndagseftermiddag. Flinga och Bagheera leker "smygleken" som går ut på att man rör sig runt en slinga genom köket, ena hallen och kontoret. Helst ska man inte bli upptäckt av den andre. Är det öppet in till finrummet så utökas slingan och blir mer spännande.... Anyway: Hex går alltså i finrummet med vattenkannan. Plötsligt kommer Flinga rusande i vänstervarv. Hon hinner inte se mig utan kör huvudet i mina ben och trampar mig på foten så hon dels river mig med trampdynan och dels kör klorna i min nakna fot. Aaaj! Jag tar henne i halsbandet och ska skicka ut henne ur rummet när nästa vilddjur kommer farande i vild karriär och biter mig i benet! AAAAJJJJ!!! Dessutom i benet som hör till den oskadade foten så nu är jag så att säga halt på båda. Hela överfallet går på ett ögonblick och så är båda ligisterna borta igen.

             

Från Katthjälpen va. Direktimporterad från Amazonas är vad han är.

Debutanterna

Så var det dags att köra bröllop med frieserhingstarna för första gången. Det kan man ju vara en smula nervös för... i en vecka innan ungefär. Det regnade på förmiddagen, men vår väderstatistik genom alla år är prima. Och jodå, det slutade regna en bit in på eftermiddagen. Vi var på tämligen säker mark eftersom vi kunde hålla på gården hos en bekant och även låna stallet när vi skulle sela på de små liven. När vi lastade ur Thymo tog han världens skutt, sparkade bakut och kastade sig mot maken. Han blev skrämd av en katt... Jag såg hur åskådarna bleknade, drog barnen intill sig samt ifrågasatte vår mentala hälsa eftersom vi kunde få för oss att köra offentliga uppdrag med fyraåriga hingstar. De var rätt högljudda och bökiga, men när vi selat på dem och spände för blev de någorlunda koncentrerade på sin uppgift.

Vi körde brudparet ca fyra kilometer till Bjärsjölagårds slott.

Här passar ett frieserspann perfekt. Gästerna var mycket intresserade  och det kom flera stycken fram till mig vid hästarna och frågade om allt möjligt. Brudens pappa ville knappt gå därifrån. En dam sa: "Jag känner igen dig - du är med i landslaget" (Det är andra gången jag hör det, jag undrar vilken ryttare jag liknar egentligen.) Men sorry, nä det är jag inte och kommer aldrig dit heller.

Brudparet avlämnat och klara, vi kör ut

 Det ser väl hyfsat ut det här...

Sen lastade vi och körde hem. Det regnade som bara den... Av med hästarna, fixa stallet, bära in selar, bära in våra kläder, lägga ut foder, ta in resten av hästarna, backa in släpen, rasta hunden, laga middag, diska, Hex och make dör i soffan...

Allt blev väldigt lyckat!!!

Kitten from heaven?

Allis bor på en gård på landet. Hon har bland annat två honkatter där den ena nu blivit gammal och sjuk och måste avlivas. Den andra katten har aldrig varit ensam och att låta henne få en kull kattungar kan ju sluta med att hon levererar en sex, sju stycken. Dessutom fanns det ingen veterinär att tillgå för att avliva en icke akut sjuk katt nu innan helgen. Allis var ledsen för sin sjuka kisse och bekymrad för hur det skulle bli med den som fick bli ensam kvar.

Så jamade det utanför dörren. Allis öppnade och där satt en liten vit kattunge som var halvstor sådär - kanske tre, fyra månader gammal. "Hej" sa den och travade in i köket. Den var tam och kelen och fann sig tillrätta med en gång.

Det finns ju bara en förklaring....

        

          

Fin "present"

Började jobba kl 13.00 i dag. Sätter mig i bilen en halvtimme innan, backar ut från garaget, känns konstigt det här... Vad är det NU då? Sörjer den spoilern eller? Det är möjligt den gör det - med att ha punktering på vänster framhjul. Men vafan... Jag ger mig inte på att byta hjul alldeles själv, jag får ju aldrig loss tryckluftsdragna hjulmuttrar. Gris också. Jaha, maken kommer hem efter trekvart sådär, tur han var färdig tidigt. Den starke hovslagaren sparkar kraftigt med grova skor och lossnar med visst besvär hjulmuttrarna, konstaterar att det sitter en grov stjärnskruv i däcket  - säkerligen en "present" från den ekologiske odlaren i lördags - vi hänger på reservhjulet, ringer däckfirman och jag kör iväg. Landar på jobbet lagom till eftermiddagsfikan, äter vetelängd, hjälper Rockstar med tre enklare kundbesök, den siste kommer inte. Sen kör jag upp och får två nya däck - de var ändå slitna, lika bra att byta båda. De var ju inte gratis precis, men däckmannen var genomtrevlig!

Och så var det ju den här:

Mmmm, jadå, jodå!!

Brännbart...

www.skanskan.se/article/20100811/MALMO/708109843/1057/*/*/oro-for-mer-brak-efter-anlagd-brand

Brännbart ämne det här. Mysigt med folk som kommer hit som "flyktingar", lever på svenska skattebetalare och krigar som de gjorde hemma. Vill man förändra sitt liv då? Nä, det vill man inte. Man vill flyta runt, vara försörjd, ha en gratis (gärna stor) bostad, få fri tand- och sjukvård -och förstås komma in direkt, för allting är "akut"-samt sen vara ute och bränna ner och fördärva på nätterna.

Konstigt att brandkåren körde dit. Rosengårds invånare är ju annars kända för att kasta sten på utryckningsfordonen och förstöra det de kan. Låt det brinna, tycker jag. Det är ju någon som vill det, varför ska de inte få göra som de vill i detta fall? Man får ju inte hindra flyktingars andra önskemål och traditioner. Här har ju dessutom utövarna en tydlig önskan om att döda - dels genom att förhindra släckningsarbetet och dels genom att anfalla brandmännen.

Tänk att trivas så bra i kriget med eld och mord och hot att man tar med sig det och fixar likadant i nya landet. Undrar varför man flyttade då?  

Liten underbar händelse

Det dröjde lite drygt fem veckor... I kväll satte sig Bagheera på armstödet till min fåtölj, funderade en stund och rullade sen ihop sig intill mig och somnade. Det har han inte gjort förut. Han vill bara ligga på golvet och borden (!) Han sussade så det ryckte i tassarna på honom. Man blir väl lycklig. Han börjar trivas och tycka om oss!!

Som i film ungefär

Sätter mig i bilen kl 7 i morse. Backar ut ur garaget. Kliver ur för att låsa portarna. Tittar framför den. Där ligger spoilern på marken. Nämen det var väl trevligt! Den sitter fast i en liten skruv på vänster sida. Jag sliter av fanskapet och kastar in hela rasket i garaget. Den där jävla spoilern bytte jag våren 2009 och den har aldrig suttit ordentligt. Jag vill inte ha skiten, den sitter för lågt och jag fattar inte hur man tror att en plastbit ska hålla -skruvad till plåt med alla vibrationer dessutom.

Och sen börjas det. Vanliga kollegan kommer tillbaks efter fem veckors semester. Först går det bra. Sen börjar hon arpa upp sig till meningslöst överarbete och hela tiden kommenterande hur det kan komma att gå och att hon bara får arbeta gratis (??) "Håll truten på dig och bli hemma" tänker Hex. Hon arbetar "på övertid" och jag antar att 65 för det mesta är en bra pensionsålder. Dessutom ser hon inte ett skit... Vårt jobb kräver luppar för de flesta, men hon har brillor som hon köpt på macken. Har antagligen inte råd med dyrare. Tjänar ca 38.000 i månaden.

               

Man hade nästan jobbat tryggare ihop med den här...

"Småbrukardag"

...skulle vi alltså vara med på med ardennern Leo idag. Och efter sex veckors sol och torka så regnade det givetvis. Vi begav oss åstad som det står i sagoböckerna. Han som anordnade det här jippot har ekologisk odling hemma av potatis och allehanda grönsaker. Leo skulle dra en gammaldags potatisupptagare och jag hade ju nog tänkt mig ett sådant här "stycke" som vi säger.

Fina rader med kupad potatis - minus blommorna förstås - Men jag borde ju ha anat oråd...

Ekologiskt var det...

Kajsa av gammal bondestam är en aning skeptisk till det.

Okej, vi tittar på det ekologiska potatislandet:

Var är potatisstånden? Det växer en del annat här också visst... Fin "målla" här närmast, massor av Baldersbrå, höga fina ogräs.

Vad händer om man sätter en gammaldags hästdragen potatissprätt i detta? Rätt svar: Inte ens en 800 kg tung ardenner kan rubba den eftersom ogräset snor sig om billen och hjulet kan inte rotera. Leo blev arg och rädd och vi fick givetvis spänna ifrån honom. Då kom den här traktorn fram och körde upp några meter av potatis stora som duvägg...

Vi satte Leo för en "sjupinnaharv" i stället. Det tyckte han var lagom jobb så han skötte sig utmärkt bra!

Men den här gamla Farmall traktorn från 1954 är väl för underbar. 50 hk!!

Efter ett par timmar ösregnade det så vi körde hem och stoppade om Leo och gav honom extra mellanmål. Själva gick vi och sov middag...

Myrad

Fick för mig att cykla en runda i eftermiddag. Det var inte igår precis... Jag pumpade cykeln och tvättade av den. Den ska behandlas med största respekt, för jag fick den av far när jag fyllde 12 år. Den är sig i princip alldeles lik och endast   hmhmm - 5 år gammal...

Jag tog mig ut i skogen och fick fortsätta till fots för det var ett ställe där jag ville kolla hur pass de avverkat träden. Det såg bra ut, man kan nog rida där i framtiden med. Jag var väldigt praktiskt klädd för äventyr bland brännässlor och tät lövskog: t-tröja, cykelbyxor och ballerinaskor... Men nu är det så att jag har i hela livet haft förmågan att komma undan i princip oskadd i sådan terräng fast jag knappt varit klädd. Min moster påstår sig ha sett mig gå i vita kläder och tygskor genom hela Fyledalen och komma ut helt torr och obefläckad på andra sidan. Den här gången blev jag lite nässlad på ena smalbenet, jag har visst legat av mig lite... Men så plötsligt brände det till på halsen. En liten svartmyra satt där och stack mig. Den hade antagligen kastat sig över mig från något träd. Det gjorde ont, men gick ju över igen.

    Tur det bara var en så´n där jäkel...

   

Mycket speciell och vacker natur i Fyledalen och Benestad backar.

Vänder allt till det bästa

Så blev det fredag och nu hade ju semestern varit slut i alla fall även om jag fått fem veckor!! Nu har jag i stället KVAR dagar att använda till jul. Och då kommer det att bli järnhårda förhandlingar, lita på det. Att sitta i soffan på morgnarna när det är ruggigt ute (eller snö!) och äta skinkmacka med Edamerost - det kan man ju längta efter. Fast jag ska kanske vara nöjd med sommaren som varar fint än så länge. Det är TORRT hos oss. Gissa vad som trivs allra bäst på åkrarna? Majs så klart. Den tror att den är i södra USA utan vidare med detta klimatet.

Regnar det inte snart så kommer detta att bli en sanning!!

   

...och här gör vi en fantastisk koppling för mönstret på text och ram heter "dry mud"...

F-dag

Fast jag blev av med min femte semestervecka så lyckades ju den lediga dagen i schemat infalla på just min födelsedag. Det var väl TUR!! Maken körde fram bilen, för vi skulle till Kivik.

Nä, det gjorde han så klart inte... Men den här Jaguaren kunde jag gärna fått i födelsedagspresent - utom när det var dags att betala servicen på den.

Vi åt nyfångad stekt sill i hamnen och sen kan man gå runt och se på alla båtar som ligger där.

Det blev sol och fint väder i dag också! Jag hade nog passat in på en segelbåt. Finns det skeppshundar?

Flinga ser i alla fall intresserad ut...

Förnekar sig aldrig

www.skanskan.se/article/20100805/HOOR/708049940/1057/*/struntade-i-barnmisshandel

Man läser det här på SkD:s nättidning. Ja, inte förvånar det mig. Socialförvaltningen i Höör har agerat som de agerat under de senaste trettio åren... det vill säga agerat med minsta möjliga insats. "Pratat med föräldrarna" minsann. Det ger väl ingen hjälp till barnen. Är inte personal på soc. anställda och utvalda för att kunna hjälpa dem som hamnat i svårigheter och ta reda på hur de har det? Jovisst är de det. Men de vänder sina papper och låter tiden gå och har de tur hinner familjerna flytta och ansvaret övergår till någon annan kommun. Tandlöst! Som alltid!

Adoptera mera, med mera

Vicke har en trevlig blogg, där lär han med jämna mellanrum ut hur man animerar bilder. Seriöst. Mina bilder blir emellanåt något makabra - som den här:

             

Det var när Hilma hade skitit i min nya tv-fåtölj. Jag funderade starkt på att låta henne medfölja den övriga tvätten...

Eller denna - i och för sig inte makaber:

              

Men den säger mycket om Murres innersta väsen.

Och den sista som fick illustrera den där sura tårtan som Mim bjöd (!) på. Tackartackar...

                                      

Det var sant - döden tittade fram där mellan bottnarna. Tårtjävelen var i stadiet att den nästan rörde sig.

Men nu var det ju Vickes bilder - se så söt:

   

Och för övrigt så fyller jag år idag. Ungefär 27...   

Tålde inte?

Det är inte kul att jobba (2.a dagen) med jätteont i halsen... Man kan ju inte bli hemma redan. Jag är ju aldrig sjuk. Vi kom på att det var inte vistelsen i staden som gjorde att jag blev dålig - det var för att jag blev tvungen att åka hem. Klyftigt va!

Chefen satte sig i receptionen på "stormplatsen" och tog ner skylten "nästa lucka tack" Jag trodde inte ögonen!! Jag frågade henne om hon vågade sitta där, på den värsta platsen på hela firman. Jadå, sa hon, jag kan ju åtminstone prata med folk en stund så kollegan på den näst värsta platsen hinner klart. Det får jag säga var en bra chef! Jag har aldrig på 27 år sett detta förr.

    

First day

Då var det slut på friden. Slut på långa frukostar i soffan och en "nap" tillsammans med Murre på sängen om man blev lite sömnig.

Idag jobbade jag med en av de alldeles nya. Jadå, sött och snyggt och prydligt och artig är han och ganska trevlig att titta på (!) men jag får ju spatt på allt krångligt han ska göra och SAKTA går det. Jag sov med huvudet på skrivbordet flera gånger. Och ont i halsen som fan har jag - tålde inte att vara i stora staden? Jag som "aldrig" är sjuk. 

Frånsett detta. Under sommaren har tydligen vissa fått halvt stressa ihjäl sig för att det var så många nyanställda inne. De nya skulle klara sig själva hette det - viiisssst - det har man hört förr va? Det hade varit rena upploppet ibland. En av de där unga grynen, lilla pyret, hade plötsligt med sig en bekant hemifrån som hon ville ägna sig åt på morgonen och alltså ändra några av de förbokade kunderna. Som redan väntat länge på att få komma. Frisk idé!! Det fick hon emellertid inte. (Remember Esteban, någon? Kanske en uppföljare på gång?)

Och så hade det varit de vanliga problemen: Svikande datorer, reservdatorn gick inte att koppla upp och när den äntligen funkade igen lyckades någon röra till uppgifterna så självaste Hex får reda upp det. En beställning gick inte iväg, materialbrist, Hex fixar, min livlina = min stol var borta, aha, Pyret hade snott den och ändrat insällningarna på den, Hex med sin onda rygg nedkallar några enklare förbannelser över henne, lutar stolen så hon trillar av den och återtar den innan Pyret hinner blinka... Fixar tillbaka inställningarna och slår mig ner. Hah!

Allt är med andra ord som vanligt... I morgon ser -ser alltså- det lugnare ut, Hex sussar vid skrivbordet?? Alternativt ruvar min stol.

                                        

Och den som snor min stol kanske får kaffet spetsat...

 

Till stora staden...

... åker man på fyra timmar med tåg! Och när man kommer fram så spöregnar det. Trots paraply och 200 meter till hotellet så krävdes torkning och ombyte när jag kom fram. Men ca kl 19 blev det i stort sett uppehåll så då kunde man ta en liten tur och titta på folk. Massor av människor ute. Tyskar och asiater precis överallt. Tyskar tar stor plats...

På fredagen var jag tvungen att gå in i Riddarholmskyrkan, för det har jag aldrig varit förr. Det är ju en kuslig plats... Man ser alla kistor med eller utan innehåll. Sen ligger det ju ett stort gäng under golven också. Förresten tyckte jag att han i biljettluckan såg rätt så blek ut... Men han tog sig när han lyfte ut ett gäng kärringar som inte ville betala för att gå in i en kyrka. Kostade 30 spänn för övrigt... han gjorde rätt i att lyfta ut dem. 

När jag nu ändå var i närheten av slottet så såg jag vaktavlösningen tillsammans med 1000 personer till. Jag har varit nära att hamna i slagsmål där en gång när jag blev undanknuffad av galna kärringar, så den här gången ställde jag mig vid en stolpe så jag skulle ha något att hålla i ifall någon ville ta min plats. Det blev inte fullt så våldsamt den här gången. De bakom mig var lite uppjagade ifall de "stod rätt" och "var soldaterna kom in" och "om kameran var på" och "om de skulle byta plats" Till slut var jag pigg på att köra ner den där jävla kameran i halsen på en av dem.

Jag tycker nog jag stod rätt...

Sen hann jag gå en stund på Drottninggatan men det var precis som i en myrstack med allt folk. Massor med tyskar. De tar stor plats och flyttar sig inte i första taget. De har guidade turer och hamnar man i en så´n grupp är det inte säkert att man tar sig levande därifrån.

Vid lejonbacken höll två hästekipage som körde folk en liten runda framför slottet för 120 spänn

Det var estländska Torihästar och så där rysligt vackra var de ju inte...

Men nu skulle jag äntligen träffa Nina!! Hon ringde och jag rundade slottet och så var hon där!! Det var ju bara så kul att träffa någon man känner på ett sätt, men ändå inte. Vi hade en hel del att avhandla. Vi gick in på ett ställe för att äta, men det var inte det lättaste att få beställa något där. Man var visst osynlig... Nina väckte en av damerna och hon såg tämligen motvillig ut. Det var svårt med det ena och det andra, men när vi fick maten av en ännu surare madam så var den väldigt god med fina råvaror och stora portioner. Vi höll ett öga på "flickorna" där bakom disken och de hackade friskt på varandra flera gånger. Sån´t folk.

Tiden gick fort och jag fick åka med Nina tillbaks till hotellet. Jag hade fått ett hysteriskt anfall om jag skulle köra bil där. Det var en riktigt bra eftermiddag. Faktiskt med fint väder och allt!! Nästa gång kommer hon ut på landet till mig och får lappsjuka

.