Överlevde!

Yes! Då är jag här igen pigg (hmm) och frisk och tämligen mig  lik.
Idag var irländske konsulten hos oss på jobbet. Det är han som går omkring och "gasar" där man minst anar det. Jag märkte inget av det där idag, men man vet aldrig. Han satt och glodde i kollegans dator och påstod att han inte kunde hitta uppgifter från förra gången. Jag hade dem mitt för mina ögon så jag reste mig och visade honom. Då såg han mycket dyster ut och jag skulle egentligen klappat honom, men han hade antagligen fått hjärtsnörp av det och kanske avlidit på golvet och det hade inte sett bra ut.
På kvällen blev vi sena som fan - inte bra, jag skulle vidare till underjordiska verksamheten. Men jag hann!
Igår var det ju ett möte för snälla (fatta att jag är invald där) och då är vi fem "damer" som pratar om fromma ting och dricker kaffe ur fina koppar och äter hembakade kakor.
Som kontrast till detta var det då underjord i kväll och där sitter jag som ensam kvinna bland nio herrar... Jooo, de vill det, för jag skriver så bra protokoll. (Tro det?!) Ingen av de där är snälla så det stör och dessutom har den ena halvan ett ont öga till andra halvan och tre var där för att reda upp meningsskiljaktligheterna. (Alla med?) Det blev lite "mudder" ett tag när en av gubbarna väste till mig: "jag skulle kunna sparka ner de där tre" och sen reste sig och talade om vad han tyckte. "De tre" blev lite spaka... Efter detta började det hela faktiskt arta sig och på slutet var vi överens allihop. En av medlemmarna ser ut som en riktig sumobrottare och har ungefär samma humör. Han är emellertid den som ser till att jag får en kopp och kaffe i koppen och kakor och han frågar om jag vill ha socker eller mjölk. Tänka sig!

Detta är egentligen otroligt likt - fast han jag känner brukar förekomma mera påklädd...