Bara försvann

Jag visste det (också.) Olivia och jag skulle nu kämpa iväg varsin beställning av varor med det där satans nya systemet som jag var på kurs om förra veckan. Först gick det ganska bra. Jag hade min själ en inloggning fast jag inte visste om det. Undrar var den har kommit ifrån... Inte på mejlen eller så i alla fall. Jaha, Olivia har fuskprovat lite förut och kunde sända iväg en beställning tämligen smärtfritt. Sen hjälpte hon mig och så långt var allt bra. Jag får ju medge att varorna var överskådligt upplagda. Skicka beställning, skriv "tacksam för att. snarast" till chefen, ok. och så vänta. Hände inte ett skit på hela dagen. Kl 16.30 ringde Olivia chefen och undrade om hon missat att godkänna ordrarna. Nejdå, hon höll på... (Hon brukar vara snabb att fixa sådant) Olivias order dyker upp och har hoppat vidare till "inköp". Men min då? Kl 16.50 ringer chefen tillbaka. "Jag har gjort av med Kajsas beställning, den bara försvann och jag kan inte hitta den igen". Jamen jag får spunk alltså. Gissa vad jag ska göra i morgon förmiddag?

En del grejer VAR bättre förr. Det hederliga pps-systemet t.ex. (papper,penna,suddgummi) Det är roligare med datorn, men jag undrar om det går så mycket snabbare i detta fallet...

Djuriskt

Det gick ju inte att vara ute i den kylan, så alla var överens om att vi sover/ser tv. Mest överens var Bagheera:

Usch... sömnig. Här är "elementfällen"

Aaaaj. Lite stel av att sova.

Stick! (Kolla ögat)

Matte går och plockar lite. Hur ser detta ut egentligen?

Dett är ytterdörrens karm. Här vässar visst "någon" klorna som bara den. (Baggi)

Så flyttar vi utomhus. Ta en bra terv, en som fäller alltså. Den ser i detta fall ut så här:

Jadå, jodå... Furminator fram. Kamma, kamma.

Hjälp!

Allvar

Vaknade 7.30 och tittade rakt in i Murres allvarliga ögon. "Hungrig, mjukmat, nu!" Var goda att observera att det finns fri tillgång på torrfoder i skålar både uppe och nere. Somnar. Vaknar 7.39 och tittar in i Baggis spetsiga ansikte. Samma meddelande. Den stygga matten schasar ut de hungriga kisarna ur sovrummet, stänger dörren och lägger sig igen...

Sen fick de sin mjukmat en timme senare och då var ändå Murre inte speciellt hungrig...

Släpper ut hästarna. -3° ute och rejäl blåst rakt från öster = svinkallt. Usch. Går in igen. Nu har Murre lagt sig i sin fåtölj med filt och Baggi ligger på fällen vid elementet. De har helt klart för sig hur denna dagen ska tillbringas!!    

                         

Näää...

...det var inte en melodifestival i min smak. Det var mycket roligare strax innan att chatta på FB. Tur i alla fall att jag inte fick för mig att se det hela i Malmö och bli besviken. Jag har hört alltihop förut på något sätt. Men det är ju trevligt ändå att äta middag i soffan och mata Murre med laxbitar hela tiden och kommentera bidragen.Vovven ville också ha laxbitar. Baggi ville sova på skrivbordet på Hilmas gamla fäll som ligger delvis över elementet. Det skulle jag också behöva - ett element under sängen alltså.

             

De här elementbäddarna är inte dumma. Men katten kan väl inte få väga så mycket då?

"Skitt"

"Skitt"* blir det i huset så det räcker på en vecka. Jag kan inte fatta varför golven ser ut som en sopstation när det är frost ute. Ingenting bör följa med djur och människor in. Man måste alltså misstänka maken i första hand och vovven i andra. Katterna går inte ut i kylan och har dessutom små fötter och jag kan inte dra in så förbannat. Jaha - fram med dammtrasa och -vippa och sopborste. Dammsuga får jag göra i morgon. Gör man sig ett ärende in på vinden så kommer Bagheera som ett skott i trappan och sen ska han vara därinne och sniffa och jaga möss och pinka och ha sig. Toppen! Han kom och tittade vad jag gjorde tre gånger och när jag försökte komma bakom honom för att stänga vindsdörren så balanstravade han kvickt in på vinden igen. Så jättekul!!

På kvällen var vi hos en av grannarna och åt stora mackor och väldigt onyttig mördegstårta... När man ska hem igen tar det evigheter innan alla har fått på sig sina stora och många vinterkläder, halsdukar och vantar. På sommarnätterna sätter man sig i bilen utan ens en jacka ibland...

                     

Som sagt....

*"skitigt"

        

Ledig torsdag

Ledig och ledig, men jag tjänstgjorde inte borta alltså. 

Stor del av dagen gick åt till städning som vanligt. Tyvärr fick jag till slut ge upp försöken att hålla Murres pisstrix i herdemattan stångna, så idag åkte min (före detta) fina vita herdmatta ut, svårt märkt av kattpink och rengöringsvätskor. Var goda att observera att det står en ren kattlåda däruppe också, men mattan har varit bättre tycker Murre. Jag tvättade golvet flera gånger för att få riktigt fräscht där. Nu får vi se om HKH Murre behagar använda lådan som han ska.

Och så var det möte i den underjordiska verksamheten i kväll. En av deltagarna hade gjort misstaget att ta mig för snäll och därför skickade hon mig ett "knäpp-på-näsan-mejl" för en tid sedan. Jag svarade så fint på det och hon försökte käfta om det nu också. När jag var klar rådde inga tvivel ifall jag är snäll eller ej. Vissa började flacka med blicken och ville inte titta på mig för jag var rätt förbannad... Vi hade två inbjudna från distriktet också och de sa att "Kajsa verkar ha bra ordning på papperna" Hah!

Som sagt...

Snabbkurs

Eller snabb kurs kanske? Åkte in till staden i morse för två timmars utbildning i ett nytt beställningssystem. Femtio minuter senare åkte vi ut för nu kunde vi det där sa föreläsaren. Det kan vi säkert, men det finns några smärre problem... Jag har ingen inloggning och eftersom mina beställningar ska både sakas och godkännas av två ytterligare personer, så gäller det min själ att de aldrig mera är sjuka. Detta system börjar givetvis gälla på måndag!! Olivia har inloggning, men jag ska saka henne, så det är låst på det hållet också!! Ja vafan...

Burjobb i eftermiddags också. Jag lyckades med allt jag företog mig och kassan stämde!!

      

Sött va?!!

Inburad

Så var det då dags för en dag i buren... Kommer dit i god tid och loggar in på telefonen. Gör man inte det ett par minuter innan vi öppnar så blir man inte av med den syntetiska rösten som säger "träffas efter kl 15". Kanske lika bra när jag tänker efter. Sen ringde det inte. Jag reste mig och gick därifrån för det brukar hjälpa. Inte idag. Mim kom en stund senare och det ringde fortfarande inte alls. Fast sen kom det igång så smått, men inte alls i den vanliga omfattningen som innebär att man blir flådd på örat efter ett tag. Det var ganska trevligt därute på förmiddagen och inte farligt många galningar att tampas med. Fast de där som sätter sig framför luckan och kollar på en utan att säga ett ljud (hej och namnet till exempel) de förekom förstås. Är jag på humör brukar jag sitta och se dum ut och inte heller säga något.

Allt gick egentligen bra ända tills chefen skulle göra några hederliga papperskopior. Kopiatorn är en rätt så modern grej, men ändå kan den drabbas av hat och göra i stort sett som den vill. "Hjälp, vad gör den" hör man. Nu spydde den ut en massa papper på golvet men plötsligt började de komma ut genom jalusierna på bokhyllan den står på! Jag har väl aldrig sett något liknande. Papperna matades liksom ner genom "utsläppet" och kom på något sätt in i skåpet och pressades ut genom spjälorna i det nerfällda ståljalusiet. När Mim kom så lugnade den sig för den tycker om henne. Chefen plockade kvickt till sig sina papper medan hon höll ett öga på kopiatorn och sen smög hon försiktigt därifrån.

På något egendomligt sätt stämde kassan och vi kunde faktiskt gå hem i stort sett i tid. I morgon eftermiddag är det dags igen...

Halvfart

Efter att ha legat stilla hela natten (mer still än vanligt) så tog det en bra stund innan jag kom ur sängen. Smidig som en låglandsko minsann! Så ett par tre värktabletter och sen provar vi komma-i-bilen-tricket. Det hade min själ varit en mus i bilen så jag satte in giftlådan i bagageutrymmet. Hah!

Om jag gick med korta steg starkt lutad åt höger kunde jag ta mig fram riktigt bra... Det såg lite märkligt ut, men vaddå? Och så får jag jobba med "lägga-sig-i" och det blev jag ju inte gladare av - inte han heller kan jag säga. Vi höll i alla fall fred hela dagen. Klockan pinglade tämligen flitigt. Numera står det "brådskande" eller så under den, vilket föranledde en farbror att ringa på och vilja lämna ett brev. Jag väntade och såg om han överlevde det eller han skulle bli anfallen av den rasande receptionspersonalen...  Mim blev riktigt skitförbannad när två stycken på varandra följande kunder rapade högt och ljudligt när de pratade med henne. Vi diskuterade om det var bäst att ta ett papper och fläkta med eller om man rentav skulle ta den där sprayen som står på toa och spraya dem en dos i snudan när de gör så.

Gissa vem som blir tvångsplacerad i buren i morgon? Jag tror jag hänger i hörselskydden så är saken klar! Det nyttar ju mot telefonterror också när jag tänker efter.

Sviterna...

...efter trappövningen gör ont. Jag är alldeles för stel för att ta en så´n tur nerför flera trappsteg. Jag går som en gammal ko. Ännu har inga större blåmärken synts till, men de kommer nog. Mest intressant är det att fundera ut hur man ska ta på sig byxorna. Det går nämligen inte alls att göra stående. Inte strumporna heller. I morgon ska jag jobba. jag kan kanske klara hela dagen omkringåkandes på min stol!!

Hade varit lika bra att lägga stödförband på hela mig...

Undrar hur jag ska ta mig in och ut ur bilen?

Hemtrevligt...

Så är man hemma i tryggheten och inget ont kan hända en... Packar upp och klappar katterna och klappar maken något litet och rensar i kattlådan däruppe. Jag brukar slå in "fynden" i tidningspapper och sen bära ut hela rasket på gödselhögen. I detta fall var fynden många. Sen ramlar jag i trappan AAAJJJJ!! Jag åker ner på rö-en hur många steg som helst. Maken undrade vad jag höll på med. Han tyckte inte att han behövde komma och hjälpa mig för eftersom jag hördes så mycket var det ingen fara sa han. Det här gjorde ont kan jag meddela. Dessutom hade jag tryckt till fyndpaketet så innehållet liksom tittade ut. Aningen äckligt alltså. Jag kommer att få prima blåmärken av detta!

            

Så här kände jag mig ungefär, fast kanske mer som en ko...

Åter i hemmet

Så var man lyckligt hemma från kurs i huvudstaden.

Tåget dit -ca 4 timmar - avgick och ankom på minuten! Hotellrummet väldigt fint. Frukostbuffé på morgonen, jag gjorde mitt bästa med den och fick plats med en hel del...

Kända kursgivare, så de visste jag skulle vara bra. Sen börjar uppgödningen: Förmiddagsfika med rejäl macka, kakor, smooties(!) juice, godis... Föreläsning en stund. Lunch med lax eller kyckling, kaffe, kakor, godis. Föreläsning. Eftermiddagsfika med flera olika små bakelser och kakor, frukt, juice, godis (hjälp) Föreläsning.

Träffa Nina!!! Medan jag väntade satt jag och betraktade "galningarna" som ville in här:

Jag fick smygfota så de inte trodde jag var helt knäpp... Därinne fryser de frivilligt i -5° kyla samt dricker vodka.

Nä, vi hoppade över det där med iseriet och gick hitin i stället:

                 

Efter noggranna studier av menyn (och nu var jag hungrig igen!) blev det vitlöksbröd -mmm- och en stor fin biff som var jätte, jättegod! Det var hur trivsamt som helst där tills det började mullra och byggnaden skakade först en gång och sen riktigt rejält en gång till. Tur jag (vi) visste att det var sprängningar för Citybanan de höll på med annars hade det varit riktigt obehagligt. Jaha, vi stannade där ett par timmar och blev rejält mätta. Sen undersökte vi hotellet som förut var Norrmalms polisstation. Isbaren undersökte vi inte, nej... Man frös så bra utomhus ändå. Det var en riktigt lyckad kväll. Tack snälla Nina!!

Fredag: Frukost, föreläsning osv. Nu kände man flera kolleger så andra dagen är alltid roligare! Massor av mat och godis igen. Lunch: torsk eller ankbröst. Plötsligt berättade vi "äcklig-anka-historier" för varann, men den vi fick var väldigt fint tillagad!

Kursen slut ca 16 och jag hann gå ut en tur och se på stan. Kallt som f-n men väldigt vackert:

Inte mycket folk i rörelse.

Sen var det meningen att jag skulle åka hem 18.20, men det kom lite emellan. Nedriven ledning i Katrineholm. Tåget från Malmö 3 timmar försenat till Stockholm... De snabbstädade det och vi kunde åka iväg 40 minuter försenade. Tur för oss - flera tåg var helt enkelt inställda. X2000 har tydligen 4 motorenheter, men bara en fungerade fick vi reda på, så med reducerad motoreffekt tog resan 5 timmar. Summan av det var att jag var hemma i huset 00.50. Bagheera var den lyckligaste av alla! Han spann och strök sig och har ett skarpt öga på mig idag så jag inte försvinner igen.

 

Kattstek

Kanske inte riktigt stek... Mim bjöd på detta till eftermiddagskaffet:

Man har väl aldrig sett dess like...

Den var fenomenalt god!! Lägg även märke till chokladklubborna i bakgrunden - de var inte heller dåliga.

Och så är det dags för kurs i huvudstaden. Jag åker upp i morgon eftermiddag och ska bo på Nordic sea. Det är där de har isbaren: "Nordic Seas Icebar, med en temperatur på -5°C, är världens första permanenta isbar, och även glasen är gjorda av is." Man får visst låna en filt eller cape elle något sorts skynke i alla fall.  För 180 spänn ingår 40 minuter i kylan och lite vodka. Njaaa...

Dålig passform

Måndag för alla... Klocksatanen jag menar den trevliga lilla pinglan höll väsen i princip oupphörligt hela dagen. Mim skar tänder till slut. Jag hörde hur hon fräste för sig själv "vad ringer du för dumhuve" men sen ler hon så rart när de kommer in och har fingrat på "akutknappen" och borde debiteras med flera tusen eller hur det nu var...

Inne på vårt rum "beundrade" vi en katastrof som kommit tillbaks från tillverkaren och snart skulle presenteras för en kund. Det brukar faktiskt aldrig hända, så detta var inte så bra. Till slut skrev kollegan på fakturan: "För stor och för hög och färgen är inte heller bra" och så virade vi in alltihop i paketet igen och skickade tillbaks det.

Och så kom man hem och skulle ha det lugnt och bra. Maken meddelar genast att: "Någon av katterna har skitit i den vita ryamattan" Nämen, det var väl sött. Murre säkert. Dessutom hade han inte varit direkt hård i magen om man säger så... Isch.

Här vilar den skyldige ut. Min gamle katt - 14 år och lite tufsig i pälsen.

Vilodag ska söndag vara

Jättefint väder, men så svinkallt att man inte kunde sticka ut "snudan" utan att förfrysa. Nordostlig vind här på vintern betyder inomhusvistelse. Jag låg i soffan och såg "say yes to the dress" med avsnitt inspelade 2007. Det handlar bara om blivande brudar som provar brudklänningar i New York hos Kleinfelds och då får de betala mellan $2.500 och upp till $28.000 eller så. Bagheera tyckte soffan var en utmärkt idé så han la sig tätt bakom mig och sov som en gris invirad i fleecefilten.

Det enda vettiga jag har gjort idag är egentligen att dammsuga och steka en stek.

Kommersiell dag i morgon, men en bild kan jag ju sträcka mig till:

                

Renovering

Det var sol idag för omväxlings skull! Maken påstod att det var slädföre på vägen så jag bar genast ut sparken. Det gick ju inte alls. Möjligen i skuggan, men den täckte liksom inte överallt. Bara att bära in igen...

Så kunde man i stället tänka sig lite hovslageri på Cosmos? Hans fötter har sett märkliga ut ett tag och igår tappade han en baksko så nu fick det minsann vara dags. Han brukar vara hyfsat snäll att sko.

Här hänger han i grimman och sover... Tur han inte hänger farligt på hovslagaren, för då kan han bli något irriterad. Det var hög tid med skoning - skillnaden mellan fötterna före och efter är påtaglig:

Dessutom är högerhoven smutsig...

Under tiden maken jobbade så gick jag i trädgården med kameran och hittade dessa:

En hel skock snödroppar! Kollegerna i gräsmattan var inte alls lika långt komna.

Men de finns där i alla fall!

Kl. 17.00 börjar solen gå ner. Visst har den också lite vårfärger - om man tittar riktigt noga alltså.

Huvudsaken

Ledig dag och riktigt äcklig huvudvärk. Gick inte alls över varken med tabletter eller vila. Nähä. 16.30 tröttnade jag på alltihop och tog mig ut i stallet ändå. Jag hade så ont att jag knappt kunde se. Vi hissade ner en höbal och nu ligger de så tätt däruppe att man får klättra omkring i de mest halsbrytande vinklar och såga ner repet kring dem för att kunna snara dem och lyfta ner dem. Inte blev det bättre av att packa hö i 12 säckar heller.

Så fick jag syn på detta gräsliga:

Usch - matte har nog försummat sin fina häst en smula... Jag tycker inte att han är sig riktigt lik. Vi får putsa och klippa lite.

Så, nu blev det bättre!!  Cosmos f 2004, e Nactus - Illusion - Um Said** om nu någon är intresserad av det.

Och nä, bilden är inte dagsfärsk, för nu har vi snö igen...

 

Maken undrade om huvudvärken gått över när jag pysslade med Cosmos. Jaha, det hade den, va´ bra. "Då var det arbete du behövde" sa min klyftige man...

Helt prilliga!

Idag tror jag folk var helt jädrans galna... Vissa torsdagar tenderar att spåra ur helt och hållet. Jag vet inte varför det blir just den veckodagen. Annars brukar ju måndagar och fredagar vara stressiga, men nähä.

Nu ska vi se: En helprillig dame gav mig på pälsen. Förra veckan hade hon skällt ner Isa, Lina och vår avdelningschef. Nu ringde hon till vd:n som ringde till mig och vi konstaterade att den här apan nog inte är riktigt kry...

Myran fick också på pälsen via telefon av en mamma som ansåg att hennes tjugoåttaåriga (!) dotter blivit dåligt bemött. Detta hade vi kul åt en hel fikarast.

Ute på parkeringen kom en karl som åstadkom följande inne hos oss för ett par år sedan: När han var klar ville han ha med sig en reservdel som vi bytt ut. Det får ingen, för sån´t ska lämnas till återvinning. Han vände sig om, tog bra sats, kastade sig på knä och gled i knästående i korridoren fram till Gudrun, knäppte händerna mot henne och bad: "Jag kan väl få den med mig, snälla, snälla, snälla" (Och senare skrev han låten till Caroline af Ugglas - nä det gjorde han såklart inte) Gudrun glodde på honom, rundade honom och gick vidare. Nu kom han alltså ute på parkeringen. Hjälp!! Mim lindade in sig i gardinen och "försvann" Vi höll andan - han gick förbi oss idag.

Sist på dagen kom en fin herre och garpte på rumskollegan. Det han ville ha hjälp med kunde enligt honom inte utföras i detta land eller i Europa överhuvudtaget. (!?) Nähä, var kunde det utföras då? "I ett land dit han inte var välkommen mer" Myran kom intet ont anande förbi i korridoren och rumskollegan snodde min fårakrok och ryckte in henne på rummet, uttalade några trollformler och vips hade hon klint av "den fine" på henne. (Ja, inte vet jag hur hon lyckades, men så var det)

Får det lov att vara en liten välkomstdrink innan ni kommer in och berikar oss med er närvaro?

Jag skulle egentligen simmat men jag sket i det och körde hem i stället. Jag behöver tystnad!!

Ond?

Jag kunde inte låta bli... Jag satte upp volymen på kyrkklockorna ett snäpp. Jag ville se om någon fattade det. Nope - det pinglade och ringde så öronlapparna fnasade sig på skallen på folk. När ringde det första gången? Svar - på förmiddagsfikarasten. När ringde det andra gången? Svar - När Isa hunnit ner i fikarummet på eftermiddagen och jag var halvvägs i korridoren. Dessutom fick vi masa oss till receptionen båda två för det var en grej Isa gjorde som jag ville lära mig. En kund kollade på mig genom rutan och sen tryckte hon eftertänksamt på knappen. (Jag funderade på att gå ut och ge henne ett rapp på fingrarna.) Hördes signalen in i receptionen? Va? Gjorde den det? NÄÄÄ, det gjorde den inte.

Ju enklare man tror att en grej ska vara hos oss ju krångligare blir den.

       

Bagheera kommer in till lådan på kontoret. Inspekterar den, klättrar upp, sätter sig och gör vad han ska. Istället för att skrapa över sand tar han itu med att riva bort "ramen" på lådan - alltså skyddskanten som ska motverka att sanden sprätts utanför. Han får loss den, slänger den till sidan och går därifrån. Det går ett par minuter. Murre kommer in till lådan, klättrar i, sätter sig tillrätta och börjar skita. Jag sitter och skriver och tänker lite vagt. "Vad är det för små dunsar?" Murre blir färdig och hoppar i väg. Inget överkrafsande här inte... När jag reser mig tycker jag att det är lika bra att trycka fast ramen på lådan igen. Då får jag se vad dunsarna berodde på. Eftersom de inåtvikta kanterna var borta kunde Murre få ut själva chokladgaraget så att säga fritt och låta lortarna falla på golvet... men man blir väl trött. 

Det till vänster ska vara en självrengörande kattlåda... Undrar vad sladden är till? Varför ligger den svarta och har tassen på toalocket? Vart ska den röda katten hän? Detta är nog inget för mig.

Ring klocka, ring

En liten ringklocka som engagerade en hel värld... Vår värld alltså. Utbildning på förmiddagen. Och vi visste det ju, eller hur. "Dång, dång, dånnnggg, DÅÅNNGGGG" (för det är inte ens en klocka som säger rrrrr, eller så, utan det är rena S:t Göran och draken-klockspelet) Alla glodde på varandra. Mim satte sig fast med tänderna i bordskivan. Hon tänkte minsann inte gå. Smilla travar iväg hela den långa korridoren. Kommer tillbaks. "Det var städaren som skulle lämna moppar" Men städ har ju nyckel. Jaha, hade vi nu haft den där debiteras-lappen så hade vi redan tjänat femhundra spänn. Det går en timme eller drygt. Och guess what? "Dång, dång, dånnnngggg, DÅÅNNGGGG" Men det var väl fan också. Smilla löper iväg igen. "Det var en som ville boka tid" "Men vi har ju lappen uppe att vi har stängt på förmiddagen. "ja, men hon såg inte den förrän hon hade ringt..." Tusen spänn är vi uppe i nu, tack.

På lunchen kollar Hex den där lappen som sitter under klockan. Vad står det egentligen? Jo: "Använd ringklockan vid endast akutfall" (?!) Jag begrundar detta en stund. Nä, man får ju skämmas. Lappen åker ner med ett ryck. Jag frågar Mim vem som har författat detta litterära underverk. "Smilla" Aha... Mim och jag och rumskollegan beslutar att skippa lappen...

Och detta är något i samma stil... Det är inte roligt. Vi är bara på andra dagen...

I selen igen

Då var jag alltså friskförklarad och skulle jobba... Packade med mig alla möjliga medikamenter som man kunde tänkas behöva. Nässpray, Ipren, halstabletter, hosttabletter, stryknin, vitpepparkorn, Cocillana-Etyfin (någon som kommer ihåg den roliga hostmedicinen?) Kanske inte riktigt allt det där... Men vissa som jobbade idag skulle nog behövt en dos etylmorfin. De lät som skällande hundar och kvack och ack och harkel. En del var alldeles håltomma i skallen och hade någon form av dödskalleteckning kring ögonen. Jag var rena nyponrosen i jämförelse.

Rätt som det var började det pingla och ha sig i korridoren. Det sket vi i för det lät ungefär som en mobilsignal, men det var minsann en larmklocka ifall någon kände sig ensam ute i entrén och ville "påkalla personalens uppmärksamhet" Personalens uppmärksamhet skulle jag vilja kalla noll. Ja - vem kan ana vad det där klockspelet var för nå´t? Mim som blir förstekollare var sur för nu fick hon aldrig mera fika eller äta lunch i fred sa hon. Min rumskollega som har jobbat på skatten och kronofogdemyndigheten förr i tiden hade emellertid en prima lösning. "Sätt upp en lapp vid larmknappen där det står: okynnesringning debiteras med 500:-"

Okynnesring inte...

Mörklagt

Där går man fredligt i stallet och pysslar på kvällen. Plötsligt - blipp - svart. Nämen det var väl trevligt med strömavbrott... Gris också, undrar om det är ett kort eller ett på timtal. Maken som är ute på logen och väger upp hö hörs så tyst: "Var är jag?" Ja, det kan man ju fråga sig. Jag öppnar dörren till sadelkammaren och kan hitta den stora strålkastaren. Men titta, det lyser ju i huset. Jah, en strömkrets ute, då. Kollar säkringarna och fäller tillbaks den som löst ut. Stallet tänds... stallet slocknar. Prova igen. Samma sak. Vi släcker lite här och där och provar igen och det mesta lutar åt att det är kvicksilverlampan över dörren på baksidan som gör att säkringen fäller ut. Vi provar att tända där ute igen när hästarna ska in för det underlättar ju en del... det funkar nästan hela tiden, men när hingstarna precis kommer fram blir det mörkt igen. De är rätt sansade så de går att övertala in i strålkastarsken.

Jag har en viss aning om vem som varit framme och fixat med ledningarna...

...för visst har vi sådana här på sina ställen.

För några år sedan hade vi en halvtam som satt i spolspiltan varje kväll och när man kom ut och tände ljuset så sprang den i lagom takt ner längs stallgången och ut på logen.

Jaha det blir att ringa Anticimex och elektrikern i morgon.

NU...

...vänder det!! Titta vad jag hittade här ute:

Några blommande vintergäck!! Underlaget ska föreställa rabatten längs husgaveln... Jag har visst lite att göra där när det börjar torka upp.

För övrigt liknar det vår, men är inget att lita på...

Kål...

Tog nästan kål på mig att köra till byn och handla mat. Nu är jag trött på att vara justerad.

Fast maken hade gjort en riktig heroinsats så att jag inte behövde visa mig i stallet alls i eftermiddags. Sen förlöpte han hemmet...

Vovven och jag såg första delen av "Let´s dance" liggande i tv-fåtöljen. Det är varmt och mysigt med "tervtäcke". Terven i fråga kommer snart att fälla all päls och se ut som en skabbräv. Man får skämmas ögonen ur sig för folk tror att hon inte får någon mat samt är full av ohyra...

Blev hemma

Nä, det fick bli sjukdag... När jag ringde till jobbet 7.30 var läget följande: Två semester, en sjukskriven, fem ringt sig sjuka som jag och två sjuka som jobbade ändå. Ett par tre friska tror jag. Kan hända att fler blev hemma... Absolut någon mördarbakterie - eller lepra som jag först trodde. Eller bonnaförkylning... "Diagnos okänd" "My shocking story" you name it.

Förresten - där ligger man och sover på eftermiddagen varmt nerbäddad i sängen. Murre och Baggi har någon form av kapplöpning/ommöblering ute i trappan. Plötsligt kommer Baggi i full karriär, hoppar upp vid sängens fotände, galopperar diagonalt över mig, hoppar över sänggaveln, accelererar kraftigt under sängen och försvinner ut i trappan igen.

Förlåt att jag finns...

Vilande

Inte gjort ett smack idag. Sjuk. Katterna tycker det är en utmärkt idé att ligga i sängen hela dagen.

Fast Baggi fick lite trycksår, så han växlade till fårskinnet i fåtöljen...

Halvdöd...

...känner man sig. Det var ju det värsta jag varit med om på länge det här. Måste vara ett supervirus för de fyra eller fem av oss som verkligen "aldrig" är sjuka från jobbet är nu samtliga smittade av ?-virus: Äcklig hosta, ont i ryggen, snuva... Det gör ont att hosta kan vi tala om. Jag har suttit stilla hela kvällen med värmedyna över halsen. Maken tycker det är superlugnt för jag pratar inte heller!

Men det händer ju grejer ändå:

       

Sitter och pratar i telefon med äldre herre som absolut vill att jag ska komma och skriva ett protokoll i morgon kväll. Baggi sitter bredvid på skrivbordet. Flinga reser sig och går iväg. Baggi som antagligen har pantergener (trädjagande kattdjur) reser sig och längdhoppar så han landar på Flingas svans. Flinga blir rädd och flyr ut i köket. Där sitter maken. Baggi reser sig på bakbenen och vevar med framtassarna mot Flinga. Hon vet inte vad hon ska tro så hon går undan. Maken säger: "men Flinga -TA honom" och Flinga anfaller tillbaka med vilda skall! Väldigt vilda, för nu hör jag knappt vad J. säger i telefonen. Undrar vad han trodde egentligen... Jag hör hur det smäller till och några möbler flyttas. När jag så småningom kommer ut till slagfältet sitter Baggi på sideboardet med duken kraftigt skrynklad under sig och ser skraj ut. Flinga är mycket nöjd med sig själv. Han kommer inte att glömma det där, var så säkra...

Usch, det blir inte roligt för henne...