Då var jag alltså friskförklarad och skulle jobba... Packade med mig alla möjliga medikamenter som man kunde tänkas behöva. Nässpray, Ipren, halstabletter, hosttabletter, stryknin, vitpepparkorn, Cocillana-Etyfin (någon som kommer ihåg den roliga hostmedicinen?) Kanske inte riktigt allt det där... Men vissa som jobbade idag skulle nog behövt en dos etylmorfin. De lät som skällande hundar och kvack och ack och harkel. En del var alldeles håltomma i skallen och hade någon form av dödskalleteckning kring ögonen. Jag var rena nyponrosen i jämförelse.
Rätt som det var började det pingla och ha sig i korridoren. Det sket vi i för det lät ungefär som en mobilsignal, men det var minsann en larmklocka ifall någon kände sig ensam ute i entrén och ville "påkalla personalens uppmärksamhet" Personalens uppmärksamhet skulle jag vilja kalla noll. Ja - vem kan ana vad det där klockspelet var för nå´t? Mim som blir förstekollare var sur för nu fick hon aldrig mera fika eller äta lunch i fred sa hon. Min rumskollega som har jobbat på skatten och kronofogdemyndigheten förr i tiden hade emellertid en prima lösning. "Sätt upp en lapp vid larmknappen där det står: okynnesringning debiteras med 500:-"
.jpg)
Okynnesring inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar