Så var det då dags för en dag i buren... Kommer dit i god tid och loggar in på telefonen. Gör man inte det ett par minuter innan vi öppnar så blir man inte av med den syntetiska rösten som säger "träffas efter kl 15". Kanske lika bra när jag tänker efter. Sen ringde det inte. Jag reste mig och gick därifrån för det brukar hjälpa. Inte idag. Mim kom en stund senare och det ringde fortfarande inte alls. Fast sen kom det igång så smått, men inte alls i den vanliga omfattningen som innebär att man blir flådd på örat efter ett tag. Det var ganska trevligt därute på förmiddagen och inte farligt många galningar att tampas med. Fast de där som sätter sig framför luckan och kollar på en utan att säga ett ljud (hej och namnet till exempel) de förekom förstås. Är jag på humör brukar jag sitta och se dum ut och inte heller säga något.
Allt gick egentligen bra ända tills chefen skulle göra några hederliga papperskopior. Kopiatorn är en rätt så modern grej, men ändå kan den drabbas av hat och göra i stort sett som den vill. "Hjälp, vad gör den" hör man. Nu spydde den ut en massa papper på golvet men plötsligt började de komma ut genom jalusierna på bokhyllan den står på! Jag har väl aldrig sett något liknande. Papperna matades liksom ner genom "utsläppet" och kom på något sätt in i skåpet och pressades ut genom spjälorna i det nerfällda ståljalusiet. När Mim kom så lugnade den sig för den tycker om henne. Chefen plockade kvickt till sig sina papper medan hon höll ett öga på kopiatorn och sen smög hon försiktigt därifrån.
På något egendomligt sätt stämde kassan och vi kunde faktiskt gå hem i stort sett i tid. I morgon eftermiddag är det dags igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar