Måndag för alla... Klocksatanen jag menar den trevliga lilla pinglan höll väsen i princip oupphörligt hela dagen. Mim skar tänder till slut. Jag hörde hur hon fräste för sig själv "vad ringer du för dumhuve" men sen ler hon så rart när de kommer in och har fingrat på "akutknappen" och borde debiteras med flera tusen eller hur det nu var...
Inne på vårt rum "beundrade" vi en katastrof som kommit tillbaks från tillverkaren och snart skulle presenteras för en kund. Det brukar faktiskt aldrig hända, så detta var inte så bra. Till slut skrev kollegan på fakturan: "För stor och för hög och färgen är inte heller bra" och så virade vi in alltihop i paketet igen och skickade tillbaks det.
Och så kom man hem och skulle ha det lugnt och bra. Maken meddelar genast att: "Någon av katterna har skitit i den vita ryamattan" Nämen, det var väl sött. Murre säkert. Dessutom hade han inte varit direkt hård i magen om man säger så... Isch.
.jpg)
Här vilar den skyldige ut. Min gamle katt - 14 år och lite tufsig i pälsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar