En liten ringklocka som engagerade en hel värld... Vår värld alltså. Utbildning på förmiddagen. Och vi visste det ju, eller hur. "Dång, dång, dånnnggg, DÅÅNNGGGG" (för det är inte ens en klocka som säger rrrrr, eller så, utan det är rena S:t Göran och draken-klockspelet) Alla glodde på varandra. Mim satte sig fast med tänderna i bordskivan. Hon tänkte minsann inte gå. Smilla travar iväg hela den långa korridoren. Kommer tillbaks. "Det var städaren som skulle lämna moppar" Men städ har ju nyckel. Jaha, hade vi nu haft den där debiteras-lappen så hade vi redan tjänat femhundra spänn. Det går en timme eller drygt. Och guess what? "Dång, dång, dånnnngggg, DÅÅNNGGGG" Men det var väl fan också. Smilla löper iväg igen. "Det var en som ville boka tid" "Men vi har ju lappen uppe att vi har stängt på förmiddagen. "ja, men hon såg inte den förrän hon hade ringt..." Tusen spänn är vi uppe i nu, tack.
På lunchen kollar Hex den där lappen som sitter under klockan. Vad står det egentligen? Jo: "Använd ringklockan vid endast akutfall" (?!) Jag begrundar detta en stund. Nä, man får ju skämmas. Lappen åker ner med ett ryck. Jag frågar Mim vem som har författat detta litterära underverk. "Smilla" Aha... Mim och jag och rumskollegan beslutar att skippa lappen...
Och detta är något i samma stil... Det är inte roligt. Vi är bara på andra dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar