Halvdöd...

...känner man sig. Det var ju det värsta jag varit med om på länge det här. Måste vara ett supervirus för de fyra eller fem av oss som verkligen "aldrig" är sjuka från jobbet är nu samtliga smittade av ?-virus: Äcklig hosta, ont i ryggen, snuva... Det gör ont att hosta kan vi tala om. Jag har suttit stilla hela kvällen med värmedyna över halsen. Maken tycker det är superlugnt för jag pratar inte heller!

Men det händer ju grejer ändå:

       

Sitter och pratar i telefon med äldre herre som absolut vill att jag ska komma och skriva ett protokoll i morgon kväll. Baggi sitter bredvid på skrivbordet. Flinga reser sig och går iväg. Baggi som antagligen har pantergener (trädjagande kattdjur) reser sig och längdhoppar så han landar på Flingas svans. Flinga blir rädd och flyr ut i köket. Där sitter maken. Baggi reser sig på bakbenen och vevar med framtassarna mot Flinga. Hon vet inte vad hon ska tro så hon går undan. Maken säger: "men Flinga -TA honom" och Flinga anfaller tillbaka med vilda skall! Väldigt vilda, för nu hör jag knappt vad J. säger i telefonen. Undrar vad han trodde egentligen... Jag hör hur det smäller till och några möbler flyttas. När jag så småningom kommer ut till slagfältet sitter Baggi på sideboardet med duken kraftigt skrynklad under sig och ser skraj ut. Flinga är mycket nöjd med sig själv. Han kommer inte att glömma det där, var så säkra...

Usch, det blir inte roligt för henne...