Trodde jag aldrig...

...att jag skulle få se, det jag har sett idag alltså.

Efter vintern ser ju trädgårdslanden rätt skabbiga ut och inte minst passar gräsmattan på att växa in i rabatterna. Jag kantskar runt om, men att sen få upp grästorvorna är en helt annan historia. Och att gräva grönsakslandet är inte bra för min rygg. Vad gör man? Hyr en jordfräs? Nja, det hade inte hjälpt på det invuxna gräset. Men! Man har ju en stark make. Han hatar trädgårdsskötsel och gör inte ett smack därute utom klipper häcken under dödshot. "Kan du bända upp grästorvorna och gräva lite?" undrade jag försiktigt igår. "Inte idag, men imorgon" svarade maken - jag höll på att svimma. 

 Och ja minsann. Maken drar ut i trädgården med grep och rullebör* Han väsnas och stånkar och vill ha gräs överallt i stället, men efter ganska kort tid är rabatterna fina! Trodde jag aldrig i livet...

                                                                      Detta är ju en rullebör!!