Frammanad

Fram-manad alltså. Ibland undrar man vad det finns för mystiska förmågor...
Mini berättade om sina söner som skulle ha maskerad på dagis. Den yngste som är fem år skulle vara häxa! (Det var en sund gosse tycker jag) Han hade på sig häxhatt med lila hår, svart tröja och en lång kjol.

Efter en stund skulle jag träffa en ny kund som aldrig varit hos oss förut och när jag sa namnet reste sig en kvinna i trettioårsåldern, klädd i svart fotsid klänning med spetsar i ryggen. På fötterna hade hon svarta tofflor och håret var - rosa! Det var uppsatt med snodd och en hårklämma som var en glittrande fjäril där vingarna satt fast med spiralfjädrar så alltsammans guppade och vickade. Tre rastaflätor var också påbörjade i röran. Jag var tvungen att göra mig ärende bakom hennes stol för att kolla det där håret en gång till. Du milde - vi skulle aldrig diskuterat den där häxkostymen för nu hade vi en så´n där på riktigt. När man träffar något sådant startar "germanska folkvandringen" till rummet för alla vill titta. De har alla möjliga ursäkter - det ska lånas och frågas och lämnas papper och hämtas papper. Jaha, vi fick ut denna där så småningom och hon var ju för övrigt en rätt hygglig själ.

Så kommer nästa in. Och nu var det min själ maskerad på riktigt, för nu kom en fantastiskt mörkhyad afrikan... han var alltså i princip svart. Han var mycket stilig så -ursäkta- jag måste glo. Han var så svart att naglarna lyste som rosa pärlor på fingrarna. Dessutom var han enormt lång och hade sådana där nerhasade byxor som är rena gåtan hur de stannar ovanför röven.

Mini återkom efter lunch med häxhatten jag var ju bara tvungen att ta reda på om jag passar i lila hår.