...före sista dagen före semestern!!! Jag ska stå ut en enda dag till och sen är det fem veckors ledighet!!
Mhmm, idag hade jag det ytterst tveksamma "nöjet" att se Vanda förlora sig i ren idioti (bådar gott detta...) trots att både jag och en till uttryckligen sa till henne att hon var fel ute. Men sen minsann kunde man beundra Ullrichs eminenta hantverk. Snyggt! Något att glädja sig åt!
Ska vi inte ta en äcklig historia? Jooo, det ska vi.
Bagheera behövde gå på lådan efter mjukmatsfrukosten. Han grävde ett fint hål och satte sig tillrätta. Resultat uteblev inte om man uttrycker det så... Dags att "spola". Baggi brukar alltig krafsa lite på väggarna och lådkanten också för säkerhets skull. Som tur var fick jag se att en mystisk liten fläck uppkom på tapeten... Baggi hade grävt lite djupt och fått kattskit på ena tassen. Detta "klinte" han på väggen. ÖÖÖRRRK!! Hex sanerade väggar kl 06.50 på morgonen. Tur jag fick se det och kunde ta hand om det genast.
Bild till detta är given:
Jag kanske blir bättre om jag får vila upp mig lite...
Jag har visat bilder förr när min kaktus blommar. Men NU blommar den med TRE blommor samtidigt. De slog ut sent i går kväll:
Visst är detta fantastiskt!
I övrigt var det ledig dag idag. Först låg jag i som en rem och dammsög, dammade, torkade smulor, fläckar och okända(!) ting samt bakade rulltårta. Sen satt jag i solstolen i trädgården.
Maken åkte till veterinären med Flinga för vaccination och hon var så söt där att veterinären gav henne godis efteråt...! Tänk att få godis bara för att man är söt och lägger huvudet mot veterinärens ben.
På kvällen kom folk från den "snälla verksamheten" hit och åt upp rulltårtan. Baggi hittade en stol som visserligen stod en bit från bordet, men han satte sig på den och tyckte att han var med.
Två arbetsdagar kvar innan semestern - det är exakt två för mycket...
Stora nyheter! Den första svalungen flyger! Denna flygtur gick "sådär" eftersom den slutade i fönsterkarmen och sen satt ungen där och fladdrade mot glaset. Föräldrarna var hysteriska när jag kom in. Men det ordnade sig så bra. Ungen och jag tittade på varann, jag försvann en minut och när jag kom tillbaks satt han uppe i boet igen. Succé!!
Nu har jag varit äckligt snäll länge, som Måns sa i Pelle Svanslösserien - för mig ser den förresten ut så här:
Jag prenumererade på tidningen när jag var liten och som man längtade att den skulle komma.
Men det var som sagt när jag var liten och snäll...
Nu är jag medelålders och stygg. Eller kanske jag inte tolererar att någon misstar mig för dörrmatta.
Det var länge sen någon var så dum att de försökte. Men nu har vi ju nya tekniker på jobbet... Den lilla minsta är endast provanställd. Hon har i sitt hemland en fin utbildning - hur den håller här är jag ännu tveksam till. Hon har en idé om att sådana som jag är lite åt dörrmattehållet, för min utbildning är inte lika "fin". De flesta tolererar att vara dörrmatta. Inte jag.
Hon satt i vägen när jag skulle byta utrustning - jag sa "flytta dig så jag kan byta" Hon stoppade ner skitiga fingrar i mina rena grejer - jag sa "gör aldrig om det" Hon visste inte vad hon ville använda för material och behagade vifta på händerna åt mig - jag sa "va?" Hon satte sig med benen i kors så jag inte kunde se - jag sa "sitter du så får du jobba ensam"
Hex är sträng. Hex förväntar sig respekt och visar detsamma tillbaka. Hex kan få för sig att göra ett fult tecken och då vet man aldrig vad som kan hända. Grrr. Hex behöver semester.
När Hex kom hem förandlades hon till en vanlig människa som klippte gräs och klappade katterna och vovven. Och maken lite... kappade alltså, inte klippte.
...att passera obemärkt. Här alltså. Ingen internetanslutning. (Nu var det jag) Hex blir mycket bekymrad... Ingen i hela världen får veta att det är årsdagen av Bagheerainnehav. Men så funkade det här igen 22.10 (då det är +16´ ute och grannen hugger hö) så nu kan jag meddela denna uppgift. Lille katten kom för ett år sedan och då var han såklart rädd. Smal var han också. Nu ikäll har han sovit i mitt knä och vi är väldigt förtjusta i honom. Han är alltid glad och går som en skugga efter mig. Till och med gamle purkne Murre kan acceptera honom.
"Baggi" för ett år sedan... ingenting var roligt.
Men det blev som tur var bättre!
För övrigt kan meddelas att svalbarnen har flygövningar för fullt på bokanten. Hela boet "kokar" av ungar!
...för nu börjar sista veckan innan semestern. Dessutom har vi "sommarschema", så alla jobbar 7.30 - 16.00. Det innebär att man är i kondition att starta nya projekt när man kommer hem på eftermiddagen.
Idag var vädret betydligt trevligare än igår så vi körde friesarna en lång runda. Vi mötte en av bönderna här med sin enormt stora fälthack. Givetvis körande på vår smala asfaltväg. Det där skulle aldrig gå. Ett av ekipagen var tvunget att ta sig av vägen. Gissa vilket!
Nå´t i den här stilen. Han körde med ena sidans knivar ute och passade på att hugga i diket under tiden. Jag sa en del fula ord för det fanns ingenstans för oss att köra in. Hästarna blir inte rädda, så det är inte det,
men det fanns helt enkelt inte plats att mötas på vägen. Vad händer då? Jo, Thomas som är en vardagshjälte och alltid beter sig mycket klokt när han ser oss med hästarna han styr upp denna jättemaskin på åkern och ställer den där så vi kommer förbi! Han är för snäll!
Så värst varm midsommardag blev det ju inte precis. Sexton grader som mest i eftermiddags och så blåste det. Näää, inget körväder (om man nu inte var jättesugen...) Jag gick långrunda med Flinga i stället.
Sen har syskonskaran i stallet varit större än jag trodde, så här presenteras de i sin helhet:
Titta då! Sex stycken är det. Klicka gärna upp bilden och se hur kloka de ser ut!! Vilka ögon.
...midsommarafton blev det. Vädret var sådär, +14´ men det dög ju bra att köra häst i. Inget offentligt uppdrag alltså (det var länge sen vi hade någon körning midsommarafton) Hästarna såg inte ens dystra ut när vi plockade in dem. Jag frös om öronlapparna...
Traditionell midsommarmat på kvällen -maken slök nästan all laxen... och jag fick nöja mig med sill.
Katterna fick varsin Sheeba och "dog" i fåtöljen och soffan. Vovven fick en hel del lax hon med.
Ullrich berättar såklart gärna om sin Hund! Den heter Rex - efter serien "kommissarie Rex" Jag har ingen aning om ifall den visats i Sverige, men det sa jag inte.
Känns denna igen?
Sen skulle jag ju egentligen visat det här igår, men då funkade ju inte Bloggers bildöverföring:
Maken kallade på Flinga att det var dags att åka. Sen kallade han igen. Sen öppnade han dörren och hojtade att "hon vill inte följa med". Flinga sprang in till mig, ställde sig tätt intill och meddelade att hon blev hemma. Hon hade andra planer.
Så trött... hon ville vila inomhus.
Herrarna katt råkade mötas nos mot nos. Det kunde gått illa om inte matte hade varnat dem för att ställa till mudder...
Kolla bara! Sitter och glor varandra i ögonen på ett par decimeters håll. Murre till vänster och Bagheera till höger.
Hex har ledig dag. Hex har ett dammigt hus med grusiga golv. Hex städar. Hex läser bloggar. Hex´s bloggvänner fröken Hulda och Helena visar gamla kort där det ena är trevligare än det andra.
Hmmmm... städa är tråkigt, fotografera och trixa med datorn är roligare. Nu ska vi se här:
(Och så såg vi att det gick inte att lägga in bilder på Blogger under hela eftermiddagen)
Jag har minsann också varit liten och snäll! Långt, långt innan jag upptäckte hur kul det är att jävlas med folk som tror de är förmer än mig samt pina en och annan överlägsen chef...
Se här då. Mitt föräldrahem som farfar och farmor köpte ca 1900. Detta flygfoto är nog från mitten av femtiotalet.
På den gården var alltså far född. Här står han i hagen med sin yngsta syster. Det var sju barn i syskonskaran och far var yngst. Detta kort bör vara från slutet av trettiotalet. De där hästarna användes alltså i jordbruket.
Och så från mors album. Då skrev man fint under bilderna vad de föreställde. Synd inte årtalet står där. Bör vara omkring 1933. Mormor är kvinnan stående längst till högeroch bakom henne skymtar morfar. Mor sitter som trea från vänster och har sina två yngre syskon på var sida om sig.
Fantastiska minnen detta. De där papperskopiorna har hållit i alla år. Undrar hur det blir med våra fina datafiler?
Maken åkte till vännen Nisse som fått förfrågan om vi kunde bidra med hästar, vagnar och kusk i en film om "någon skånsk by". Nisse nöjer sig ofta med "äran" att få vara med i sådant där. Maken är gammal säljare och tar bra betalt. Nisse hade nog tänkt sig att vi skulle använda hans bruna halvblodsvalacker som visserligen är hyfsade vagnshästar men enligt maken "gethalsade och går dåligt fram" Tyvärr kan det väl ligga något i det...
Bröllopskörning från Öveds kyrka sommaren 2008
De har sina goda sidor också. De är till exempel bra på att stå stilla och jagar inte upp sig för något. Nu ville Nisse att dessa hästar skulle vara med i två inspelningar. I ena scenen skulle hästarna stå still. Aha, det kan dessa! I andra scenen skulle det vara finkörning för "bättre folk" och filmas vid Örenäs slott Maken trollade fram en bild på frieserhingstarna och filmgubben blev alldeles överförtjust! "Ååååhhh vilka hästar! Dem ska vi filma vid slottet! Och de är svarta. Det gör sig allra bäst på film" Nisse skar tänder. Maken gnuggade händer. Maken tog bra betalt. Friesarna åker till Örenäs 4:e juli!
Maken var ute och körde. Plötsligt fick han se en husse som kom gående med sin väldigt stilige Tervuerenhane. Den kan ha sett ut ungefär så här:
När vi skaffade hund ville maken egentligen ha en Malinois och gärna en hane. Jag ville ha en Terv och helst en tik. Hex vann den kampen!
Maken stannade och pratade med husse och tervhane. Vovven var två år gammal och mycket pampig!
Vår Flinga är som sagt en tervtik och ser ut så här:
Maken tog ut Flinga ur bilen för att visa henne. "Hon såg ut som en disketrase (disktrasa) bredvid hanen" sa han när han berättade. Det tycker jag var fult sagt om vår söta vovve... Hon ser väl inte ut så? Jag tycker att maken ska skämmas ordentligt för detta uttalande.
Det skulle bli regn idag. Mycket regn. Mhmm, då kunde jag alltså inte ogässpruta ridbanan och det är dags för längesen eftersom den hotar att se ut som ett bättre bete (kanske inte riktigt...) Maken har egentligen hand om det där ogräseriet. Han ska harva banan med ardennern, men de tycks vara rätt ovilliga att komma igång med den uppgiften. Ardennern är fet som en honungsmyra och numera åter i det stadiet att Cosmos (halvblod) inte kan öppna käften så stort att det går att bita honom i rumpan. Han får helt enkelt inte tag i något skinn, tänderna glider utanpå späcket... Är betet kraftigt? -Ha, där är knappt något. Får ardennern kraftfoder? Så det hade fött en höna. Hö då? Som halvbloden. Han får väl inte fång? Nä - hovarna är järnhårda och hårda som ekträ. Han borde helt enkelt arbeta lite mer...
Hex går ut och vädrar i luften. Det blir inte regn på ett bra tag. Då sprutar vi. Jävla jobb. När man går där förundras man över hur stor ridbanan är när den ska skötas - i det närmaste oändlig. I samma stund jag ska öva något uppsutten på Cosmos som är svårt (för mig) så är den liten och han hinner inte förstå vad jag menar innan vi är i ett hörn. Hur kan detta gå ihop?
Man kan ju förstora bilderna i förra inlägget om man vill (så ser inte kattmyntan så ynklig ut...) Svalorna har visst vävt in svanstagel i boet. Det hänger ut som långa strån undertill. Kanske att "sy" med, för så värst isolerande kan det då inte vara...
Leffe kommer körande med traktor och slåtterkross. Hex går på knän och armbågar längs nyponhäcken för att fotografera detta kommande nederlag. Leffe hugger ett par strängar innan han fattar att detta kanske inte kommer att bli så bra...
Titta längst bort, där ligger gräset. Efter detta körde han hem igen.
Nu skiter vi i Leffe. Den där kommande vita månskensrabatten har förvandlats till att övervägande innehålla blå blommor. Speciellt efter att jag flyttat Salvian dit också.
Kattmynta blå, salvia blå, lavendel lila, daggkåpa gul(!), bergklint blå, akleja blå och vit samt pionen förstås och randgräset. Synd att bilden blir liten här.
Vid gaveln på uthuset artar det sig. Stora knoppar i clematisen, stockrosorna och malvan:
Detta är alltså monsterrabatten. Inget ogräs står ut där.
Vad ska vi mer hitta på? Kanske borde klippa bort döda grenar från nyponhäcken. Det tog en himla tid...
...och behövdes verkligen. Den är inte lätt att komma överens med, men doftar underbart!
Rena törnrosahäcken som stoppar insyn från vägen:
Det var alldeles lagom temperatur för trädgårdsjobb. Visseligen regnade det lite, men det gick bra att vara ute ändå. Fast inne i stallet finns ju nå´t fantastiskt...
Svalungar! Först satt de och stack upp huvudena över bokanten, men när kameran pep så blev de så här i stället!!
...att jag var ledig idag så jag kunde ta igen mig efter gårdagens eskapader. Ja, kära nå´n, undrar om Ullrich hann få in den där ankosen i bilen? I så fall blir det inte enkelt att få rent mattorna. Det vet man ju. Maken sparkade ut mig i gräset en gång när jag hade lyckats dra in hundskit i hans bil.
För övrigt gjorde jag ingen större nytta idag. Det regnade faktiskt, så man kunde hålla sig inomhus utan att samvetet slog en alltför mycket.
Bredvid vår gård ligger fält med vall, alltså presumtivt hö eller ensilage eller hösilage. En av bönderna har en förmåga att hugga när det ska regna nästa dag. Och jahadå, igårkväll var det hugget och idag regnade det. I kväll var åtminstone hälften plastat och klart. Det gör inte så jättenycket numera med lite regn om man ska plasta, men det är ju trevligare med torr vara. Hans kossor kanske gillar halvt regnskadat foder. För ett par år sedan misslyckades han så kapitalt att alltihop fick regn i veckor. En dag såg jag hur han gick omkring och sparkade i strängarna så det svarta gräset rök...
Tur man inte odlar själv, det är lugnare att köpa hö.
Nu i dessa tider när det väller in nya medarbetare hela tiden så kan det vara läge att presentera en av de tre som började i måndags. Hon är inte riktigt med och jobbar, men vi ses på lunchen och på fikarasterna. Hon heter Anki (!) och ser ut så här:
Hon dök alltså upp i måndags på vår uteplats och vi delade med av oss av mackor och potatis och vad vi nu hade. Jag satte ut en vattenskål och den var hon först väldigt skeptisk till, men efter en halvtimme kunde hon dricka där hur fint som helst. Hon går in en liten bit i fikarummet och väntar på dem som inte kommit ut än. Hon är väldigt, väldigt söt.
När vi åt lunch idag så var hon med och fick smaka. Sen stod hon där på stenplattorna två meter ifrån mig och så hände det som händer med ankor ibland.... nämligen att pfffbrrrttt så sket hon en jättestor lös anklort vid kortänden på bordet. Jag satt som sagt en bit ifrån och har haft med djurskit att göra i precis hela mitt liv, men det här var min själ på gränsen. Jag skrattade så tårarna rann, särskilt sen Ella kom förbi, tittade på skapelsen och sa: "Har den äckliga ankan gjort den jättelorten, då ska jag gå in för jag vill inte sitta här och lukta på det" Och så gick hon in igen och jag skrattade ännu mer. Akan vände hon också och trampade i det där. Jag höll på att dö. Så går det en stund och så kommer Ullrich ut med sin tallrik. Han kliver givetvis rakt i ankskiten med sina vita skor så den liksom slirar och får ett avtryck av sula. Ullrich märker ingenting utan flyttar en stol så den står rakt över den nu utplattade lorten och sätter sig att äta. Han korsar fötterna och böjer dem bakåt som man ofta gör när man sitter och äter och när jag böjde mig fram och kikade under sulan så kunde man se att spåren liksom var uppfyllda på sina ställen... Jag kunde vid det här laget knappt andas som jag skrattade. Dessutom började det osa från "fyndet" efter att den nu blivit oroad två gånger. Jag stod inte ut längre utan gick in. Där satt Ella med flera och jag viskade till henne: "Ullrich trampade i ankskiten" De höll på att krevera samtliga därinne!
Efter lunch kom Lina och var mycket uppbragt över att "den äckliga ankan hade satt spår inne i korridoren" Jag sa att det var nog en betydligt större "anka" som gjort det där. Hon påstod att Ullrich sagt att han minsann inte var skyldig för han hade "klarat sig". Sssss - klarat sig va, jag såg hela dramat själv med egna ögon på två meters håll.
Den där Ulriken lär det inte bli så mycket att orda om... Han kom i tid, jobbade i rask takt -åtminstone för att vara ny- hela dagen, var trevlig och underhållande vid fika och lunch och körde hem i tid efter att ha sagt hej då till alla på vägen ut. Kan detta hålla? Finns det sådana fortfarande? Idag berättade han att det är en Smålandsstövare han har. Han vill gärna ha en plats på något hunddagis till den men den är som sagt 14 år och har haft en liten stroke. "Vad ska jag göra" sa han" vovven springer som en valp och är så glad när vi är ute, men jag får ju berätta detta ifall han faller död ner på dagiset så de inte tror det är deras fel".
Vad hände mer då? Jo, hon med svullna ben kom inte och jobbade idag heller, men hon dök minsann upp till eftermiddagsfikat eftersom vi hade "sommarkaffe" med jordgubbstårta. Hmmmm...
Jag kan inte ett skit om jakthundar, men så här ser tydligen Smålandsstövare ut.
Jahaja, då kom dagen U - U som i Ullrich... Efterlängtad var han ju. Jag putsade upp mig noga i morse och tog min näst finaste eyeliner, Max Factors false lash effect mascara och mitt för säsongen finaste läppstift. Jag menar, det skadar ju inte att vara förberedd...
Då börjar vi veckan med två nya (tjejen från Ungern kom också) alla är väl förberedda, pigga på att lära upp de här på nolltid, rustade och klara NU kör vi. Gör vi inte, nej, för två "gamla" var "sjuka". En var svullen i benen (!) och en vet jag inte, men hon kunde ringa senare och prata i gott och väl en kvart. Glöm för övrigt inte Myran som är på sjukhus. Och jag är inte ett dugg elak som vågar kalla dem "sjuka"... Gissa hur det blev för oss andra med två man kort? Funkar det att ta hand om två nya då? Va? Det funkar så där kan jag säga... Ullrich och (ska vi kalla henne) Vanda blev visade runt och när de kom in på mitt rum flinade jag som en idiot stramade jag upp mig och hälsade så fint så! Ullrich tog i hand och sa "vi har ju träffats" Jag flinade vidare som en idiot sa "ja, det har vi" Olivia stod i bakgrunden och såg spetsfundig (jag är sista generationen som kan det ordet) ut. Det här spårar visst ur lite märker jag.
Ullrich var så normal och trevlig så jag får inte ihop nå´n rövarhistoria idag i alla fall. Han har då sin gamle strövare (!) som är 14 år och en katt som är lika gammal. Han älskade alla sorters djur sa han och sen berättade han rövarhistorier som faktiskt var rätt kul! Inte dåligt första dagen. Såhär långt är det alltså OK-stämpel på honom.
Gick verkligen dagen friktionsfritt då? Neeeee, det gjorde den icke. Vanda skulle vara inne hos mig och kollegan på eftermiddagen och titta hur vi jobbade och kollegan får av detta fullständig spatt. Hon går i spinn och överarbetar, överkorrigerar, låter Vanda jobba med påföljd att det hela (såklart) går svinsakta, sätter sen ansiktet fem centimeter från Vanda när hon ska förklara (vilken syn), tuggar i bordet, trillar ur bildprogrammet, rusar runt och lånar, rullar sig på golvet, kliner* överallt med smutsiga fingrar, rullar sig på golvet och är som mest 30 minuter försenad. Hex är inte överraskad men ganska retad. Hex meddelar Olivia att detta går jag inte med på fler gånger. Hex går från jobbet starkt försenad. Jag jobbar över utan att blinka när det beror på att man har mycket att göra men fanken inte när det beror på att kollegerna inte kan bära sig normalt åt.
Imorgon är Vanda hos Tålig. Gudrun har fortfarande svullna ben, Smilla har fortfarande jagvetinte och Myran är på sjukhus. Lord have mercy...
Ja, alltså detta är inte långt ifrån hur kollegan betedde sig. I trappan ser man dessutom övrig personal. Själv är jag inte med på filmen...
Maken lämnade hemmet strax före 10. Hex gör svanhopp ner i soffan med frukost, kuddar och filt. Hex fortsätter sova där tills maken kommer hem. Maken vill vila sig lite... Hex meddelar att nu får det minsann hända saker här och travar ut i trädgården. Perennrabatten är bara till hälften i skick, så här fanns jobb i drygt två timmar. Det var inte jättevarmt idag, så det var alltså alldeles lagom väder att arbeta i.
Så, efter den där genomgången var jorden kammad och fin så nu kunde jag sätta ner mina nya växter. De väntade i sina fack och krukor vid rosenhäcken. Bara det att vissa medarbetare hade fixat lite med dem... Jag kom på gamle Murre med att sitta och hålla ner kvistarna på nepetan - borde tänkt på det, för det är en art av kattmynta...- och tugga i sig blommorna. Han drog av dem med tänderna och spottade för fullt. Jag räddade dem och planterade dem på sin plats. Fjärilslavendeln och stjärnflockan kom också i jorden.
Sen grävde jag ner clematisen vid rosentornet och läste några välsignelser över den... Det ska bli en röd sort och maken undrade varför jag inte hade köpt en blå.... Därför att vi redan har blå till exempel.
När jag vände ryggen till och hämtade ett par kannor vatten så hade redan fåglarna haft spa i grönsakslandet som ochså var nyräfsat. (I Skåne krattar man inte, man räfsar!) Flera gropar - mycket stiligt. De sitter alltså och har ögonen på en hela tiden man gör något därute. Synd man inte kan använda fåglar som vittnen i t.ex brottsutredningar, för de vet och ser precis allt.
Snart randas morgondagen och vad händer då? JO! Ulrich börjar hos oss!
Och här har vi då katterimyntan som är inhandlad för att locka fjärilar och inte för att locka katter.
Den numera nästan utrotade helgen... Jaja - dagen började med att tilltänkt besökare hade ångrat sig. Jag anade det, så här var inte hemhandlat några större utsvävningar. Nu kunde vi ägna oss åt hästarna men först körde jag till plantshopen och skaffade en del nya blommor. Det blev bland annat en röd clematis som ska stå vid rosentornet i trädgården. Där hade jag faktiskt en ros som vid inköpet lovade vara en klätterros som skulle bli 3 meter, men jag mätte den i alla fall aldrig högre än ca 70 centimeter... Den fick stå kvar men i vintras tror jag den där rådjurshonan åt upp den eller åtminstone bröt sönder den.
Maken ville ta kort på ett av stona och det gick väl bra.
På eftermiddagen åt vi våfflor och gjorde ingenting. Kl 18.00 körde vi hästar och då var det lagom varmt och vindstilla. Bra pingstafton tycker jag!
Tzienna (Maistic - Magini) blev ju hyfsad på bild...
Och det skadade egentligen inte alls för under värmeperioden har hemmet grott igen på ett oroväckande vis... Man kunde till exempel börja med att skrubba badrummet. Fast först kunde man skruva isär avloppsrören under handfatet och rensa det. Nu tänkte jag att vi skulle gå igenom vad jag hittade där och hur det såg ut. Inte... Nähä När det var klart och jag hade skruvat ihop de förbannade plaströren igen så var det dags för heltvätt av golvet därinne. Så, klart!
Sen renbäddade jag med helt nya lakan direkt ur paketen vilket kanske var en dum idé för de har lite vaxdukskänsla. Får se om maken överhuvudtaget märker det. Tveksamt och i så fall kvittar det.
Eftersom det inte var så varmt idag kunde man sedan ägna sig åt nyttiga utomhussysslor. Klippa det manshöga gräset till exempel. Nyklippt gräsmatta är väl fint! Jag står alltid och beundrar det en stund när jag är klar. (Och gläds över att nu är det så att säga länge innan det behöver klippas igen)
Snart dags för världens nyttigaste middag - lövbiff, potatisklyftor och bearnaisesås!
...att det så klart hände nå´t extra idag precis som jag tidigare meddelat att det skulle göra. (Så självgod där...) Det var ju alltså dags för "after work" ikväll och vi hade länge planer på att grilla ute vid ett par fina fiskedammar, men eftersom det blev regn (för första gången på ett par veckor) så la vi om planerna till samling med lite ost & kex och tipspromenad och sen restaurangbesök.
Kl. 10 ringde Myrans man... Han ville komma ikväll. Näää, det ville han inte för Myran var på sjukhus. "Va?" sa Olivia som fick den äran att ta detta samtal. Joho, hon var på sjukhus och hade inre blödningar och förresten var det något fel på hennes ena ben också så de tänkte behålla henne där. Olivia visste inte riktigt vad hon skulle tro om detta men hon beklagade såklart det hela och erbjöd sig att avanmäla Myran från kursen som hon ska till på måndag.
Nä, det behövdes inte, för den tänkte hon gå...
Här ligger det en hel kennel begravd, var så säkra på det. Hon måste ha bra läkkött den där för sist bröt hon ju benet men kunde ändå jobba efter två dagar och ingen såg nå´t gips inte. Jag har mina dubier här...
För övrigt blev jag tvåa på tipspromenaden och det retar mig... Hex gissar "fel" på "vad heter huskatt på latin" Katten (Felis silvestris catus)
Jag får väl hämta en av mina egna silvestrisar och gå och lägga mig.
Undrar om den här typen är helt domesticerad egentligen...
...kan man ju tycka vad man vill om. Det är jättefina grejer och det är jättebra med garantin på dem och det är gott med kakor på de där partyna. (Partyna? Böjs det så?) Jaja, jag hade ju lovat komma, så... Det var alltså hos rara A, 71 år gammal, jättesöt och hela tiden i farten och lagar god mat och bakar underbara kakor! Stort umgänge - alla är välkomna. Och vilka dyker upp där då? Rena drakarna ibland och alla har känt varann i hela livet. Förra gången jag var på ett sådant party så pratade ingen med mig först, men på slutet ansåg en av de värsta att jag tydligen var ok.
Och ikväll! Drakarna var som lamm. Den värsta från förra gången satt bredvid mig och nu var hon minsann inte tyst. Vi fick supergoda bullar med flera fina pålägg och kaffe och chokladkaka.
En modig make var också med. Han sa nästan ingenting... Hoppas han gillade fikat.
Om jag köpte något? Näh... Jag är lite snål där.
Ja, jodå, fina, men jag har en del och man ska hinna använda allt också.
Jobbet ska ha terminsavslut på torsdag - vi hittar på något på kvällen och äter tillsammans. Myrans man är expert på att medfölja till allehanda aktiviteter. Han har varit med i simhallen och ätit tillsammans med oss efteråt, han har suttit på Myrans rum när hon haft kund därinne (!) men det fick chefen nys om och så var det slut med det. Vidare dimper han då och då ner och fikar på eftermiddagarna... Han smugglades dessutom in på den där stora firmafesten vi hade i maj. Dessutom sitter han oftast bredvid mig. Jag måtte se behagligt
snäll ut...
Nu hade Smilla åtagit sig att stoppa det där. Hon la fram planen för Mini, Mim och Hex = de värsta hon kunde hitta... När vi satt och fikade i förmiddags sa hon: "Någon frågade om vi skulle ta familjemedlemmar med på torsdag. Jag vet vad jag tycker, men det kan ju inte jag bestämma. Vad tycker ni?" Hex sa genast att "näää, det tycker inte jag" Min skakade på huvudet och till vår stora överraskning sa en av "de snälla" att hon ville inte ha sin gubbe med. Smilla forsatte: "Vi kan ju rösta. Den som vill att vi ska vara utan familj räcker upp handen." Hex höll ögonen på Myran och hon var nog den som räckte upp allra snabbast... Jag vågade inte ens snegla på någon av de allierade. Omröstning klar, men vänta bara, det är inte torsdag än.
Fast idag blåste det från öster så man kunde sitta i solen... En väldigt trevlig och uppiggande upplevelse är det när man sitter där i solstolen och sover och plötsligt kör vovven sin kalla näsa över halsen och upp i ansiktet på en! Man blir en helt ny människa och garanterat vaken! Mellan varven vilar vovve under äppleträdet:
Sen finns det andra som piggnar till på ett otäckt sätt framåt kvällen... Murre är starkt våldsbenägen om man petar på honom när han ligger på trappan.
Kolla ögat! Och tassarna. Där sticker man inte upp fingrarna. Han svingade en gång och nådde faktiskt kameran, sen tog jag pinnen...
Och så hittade jag dessa i gräsmattan. Vad är det för några? Hjälp!
...för hästarna alltså. Och för oss också följdaktligen. Eftersom det nog blev ca +23´ här idag så fick vi spara körningen tills i kväll. Det är egentligen en trevlig variant. Det är underbart vackert att vara ute på sommarkvällarna. Hästarna tyckte kanske att det var väl taskigt att behöva arbeta så sent... Två av halvbloden blev "förlorarna". Vi spände för och efter knappt en km tyckte jag att det väste om hjulen. "Har du lossnat handbromsen helt?" frågade jag maken. Vi kör med maratonvagnen och den har faktiskt handbroms/parkeringsbroms som dras åt med en vev under kuskbocken. Maken lutade sig ner och skulle kolla detta och givetvis gjorde ena hästen ett skutt för en bubbla i asfalten precis samtidigt. Maken har kört hästar ett par gånger i veckan sedan 1982 men nu lyckades han tappa pisken. Där landade den på vägen och gissa vem som fick hoppa av och hämta den? Jag undrade hur han lyckades med en så´n bravad och givetvis var allt mitt fel eftersom det var jag som påstått att handbromsen låg åt. Sen kom vi ett par hundra meter till och då sa det pling och så matades en tappad hästsko ut bakom oss. "Stoooppp" "Va?" sa maken. "Någon tappade en sko" Jaha, inte min häst som tur var. Och så var det dags att ränna av igen och bärga fyndet. Vi körde rundan ändå utan problem för hovslagaren hade liksom inte varit nära den foten på rätt länge, nej... I morgon skor maken sin häst!
När det var klart och jag hade skruvat ihop de förbannade plaströren igen så var det dags för heltvätt av golvet därinne. Så, klart!
