Hexåterfall

Nu har jag varit äckligt snäll länge, som Måns sa i Pelle Svanslösserien - för mig ser den förresten ut så här:

Jag prenumererade på tidningen när jag var liten och som man längtade att den skulle komma.

Men det var som sagt när jag var liten och snäll...

Nu är jag medelålders och stygg. Eller kanske jag inte tolererar att någon misstar mig för dörrmatta.

Det var länge sen någon var så dum att de försökte. Men nu har vi ju nya tekniker på jobbet... Den lilla minsta är endast provanställd. Hon har i sitt hemland en fin utbildning - hur den håller här är jag ännu tveksam till. Hon har en idé om att sådana som jag är lite åt dörrmattehållet, för min utbildning är inte lika "fin". De flesta tolererar att vara dörrmatta. Inte jag.

Hon satt i vägen när jag skulle byta utrustning - jag sa "flytta dig så jag kan byta" Hon stoppade ner skitiga fingrar i mina rena grejer - jag sa "gör aldrig om det" Hon visste inte vad hon ville använda för material och behagade vifta på händerna åt mig - jag sa "va?" Hon satte sig med benen i kors så jag inte kunde se - jag sa "sitter du så får du jobba ensam"

Hex är sträng. Hex förväntar sig respekt och visar detsamma tillbaka. Hex kan få för sig att göra ett fult tecken och då vet man aldrig vad som kan hända. Grrr. Hex behöver semester.

När Hex kom hem förandlades hon till en vanlig människa som klippte gräs och klappade katterna och vovven. Och maken lite... kappade alltså, inte klippte.