...eller vad man ska kalla det blev jag på den där solförmörkelsen igår. Det var dimma nämligen. 17 också. Här hade man läst "allt" om den och det skulle verkligen vara fantastiskt att få se en sådan soluppgång. Men nähä, det fick man alltså inte...
Jag körde till byn och veckohandlade på förmiddagen. Väldigt mycket mystiskt det finns i affärerna nu efter julhelgen... Kort datum på det mesta, här gällde det att passa sig. Usch... Smör som går ut om några dagar till fullt pris - never. Kött, samma trick - ännu värre.
Sen hade jag en idé om att simma en runda också, men när jag fick se antalet besökare på badet så vände jag faktiskt. Det var totalt tjockt med folk och det borde jag egentligen ha räknat ut eftersom det är jullov. Bassängerna kokte av ungar. Jag vände och skulle "stämpla ut" men det fungerade inte. Jag undrade hur kortläsaren kunde veta om jag hade badat eller inte... John som står i receptionen där fick syn på mig och hojtade: "jag släpper ut dig Kajsa" John glömmer kanske inte mig eftersom jag skojade hårdhänt med honom en gång. "Är allt bra?" frågade han vårt "damgäng" en kväll. "Nä" sa jag, "jag vill klaga" "Vad är det då" undrade han försiktigt. När jag talade om att greppen på klätterväggen är för grunda och hårda så jag skadade mina naglar så undrade han väl om vi inte var riktigt krya... Hex kan inte klättra så bra mer... Det beror inte så mycket på greppen som på att rumpan blivit för tung.
Den här klätterväggen är det. Svunna tider... 25 år och lika många kilo sedan jag klarade en sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar