...i sikte och det tycker jag det borde vara, för nu har ju jag skaffat den där sparken och allting. Tänk nu om vi får flera års gröna vintrar och både släde och spark rostar ihop till oigenkännlighet. De kommer att bli orätna och bara rasa ihop i ett dammoln av torrt trä när vi tar fram dem om tio-femton år. Jag vet precis hur det blir. Hästarna kommer att vara gamla och trötta och jag och maken också. Vi har kanske till och med hunnit köpa en bekväm lägenhet utan trädgård och DÅ snöar det rejält nästa gång. Vad vi ska ångra oss...
Kommer detta att vara roligt, va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar