Rymningsbenägen

Bagelidera (!) ska helst inte gå ut tycker vi. Eftersom han är lite hastig och kan komma ut på vägen så är det ingen vidare kombination. Baggi själv har annan åsikt... Så länge Flinga och Murre är inne går det bra, men blir han själv tycker han att man bör ta saken i egna tassar. Alltså la han sig på lur och rätt som det var hade han fintat mig och rusade ut. Inga problem - enkelt gripande vid stalldörren och in igen.
Så gick det ett par timmar. Jag var i trädgården och lite i stallet och när jag tittade ut på gården satt en hund och två katter där. Ytterdörren stod halvöppen. Jag stack in huvudet och undrade om husse hade koll på att dörren var öppen och Baggi ute. Det hade han givetvis inte... Gripandet denna gången var något svårare men lyckades nere vid källardörren. Katt inlevererad för andra gången.
Skam den som ger sig. På kvällen rusade Baggi ut för tredje gången - som en tjur ungefär och husse var alldeles för långsam. Nu var lille kisse riktigt i stöten så han balanstravade ut i trädgården med ett öga på oss. (Jodå, det gjorde han visst. Baktassarna nuddade nästan buken på honom när han travade just utom räckhåll) Husse förföljde alldeles för nära så nu hoppade Baggi över stengärdet och in på grannens åker. Där satte han sig och åt gräs... Jag hade "tofflor" på mig - träskor lär det heta i resten av landet- och insåg att med dem på fötterna var det inte tillrådigt att klättra bland stenar. Då tar man dem av sig för här gällde det att bärga katten. Klättrar alltså genom vår bokhäck, samtidigt över stenarna, under taggtråden och så försiktigt närma sig kattaset Bagheera. Jag lyckades fånga och lyfta upp honom. Maken kastar tofflorna genom häcken och jag får ta långa vägen hem längs vår häck, ut på vägen och över gården. Lille kisse satt lyckligtvis stilla tills vi var på gården. Då började han vrida sig så jag fick sätta ner honom och greppa om. In! Klart.


Tar man inte där man sätter...

 Imorgon och framledes stänger vi  inne innan vi öppnar ut.