Lilla Ny bjuder på kaka på jobbet. Kakan är mycket liten och vi är ca 20 st som ska dela på den. Generöst... Men visst, allt kan ju räcka. Det är bara att tänka ut hur många vi är och så tar man en bit som gör att alla får ungefär lika mycket. Eftersom kakan sattes fram på förmiddagen väljer man givetvis om man vill äta sin bit genast eller spara den till eftermiddagen. Tålig förser sig med en rejäl bit. Docenten tar en lika stor. Min rumskollega är inte dålig heller... Lite drygt halva kakan är kvar. Några förser sig med en mycket smal strimma.
Mim och jag retar upp oss under dagen. Här krävs en motattack. Vi är nu på sandlådenivå...
På eftermiddagen ställer jag fram kakan med tillhörande vispad grädde. Mim, Lina och jag diskuterar om vi ska göra som Tålig och c/o men då tog den slut genast för så lite är det kvar. Vi förser oss och sätter oss och väntar... Min kollega kommer först. Hon tittar på fatet, tar en assiett och säger: "Ja, ha ha, jag tog ju i förmiddags" Mim säger åt henne att då har hon tagit vad hon ska och nu ska det räcka till dem som inte fått något. Kollegan sätter sig ner. Docenten dyker upp, tar en assiett och ska precis skära sig en bit när hennes rumskollega som står bakom säger: "Anä, vi fick vårt i förmiddags" Docenten säger argt att hon ska ta grädde och så tar hon en matsked med vispgrädde och stoppar ner i sitt kaffe (!?) Tålig vädrar mot kakan men är för klok för att gå nära den.
Olivia meddelar när vi nu sitter där att firman bjuder på liten påsklunch på tisdag i nästa vecka. Häxan säger: "Då gäller det att roffa till sig kvickt om man ska få en bit" Vissa flinar och andra skruvar sig - stryk det som ej önskas.
Och observera att det handlar om vuxet folk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar