Avskedsfikat som kom av sig

Jag som hade tänkt ha den här med för sista gången:

För de som missat det eller om jag inte nämnt det så har Esteban självmant sagt upp sig!!

Så här skulle det bli idag sa chefen: Esteban skulle komma och fika med oss så han fick hämta sina grejor (skor och en dosa snus) och lämna tillbaka lite böcker som han lånat... (det visste inte jag att han gjort, men jag saknade vår bästa ordlista häromdagen - nu fattar jag var den är) Sen skulle vi prata lite och säga adjö och så skulle han få en present med temat Sverige. Häxan skulle så klart bli mycket upptagen vid detta puss-och-lycka-till-kalas och jag tänkte inte visa mig alls, för jag kan inte med att stå och åbäka mig med någon som inte kan sköta sitt jobb och som åsamkat oss så mycket obehag. Jag lägger inte automatiskt pengar till insamlingar åt någon illa omtyckt kollega. Och naturligtvis skriver jag inte mitt namn på "lycka till kortet" heller.

Hur blev det då? Gulligt? Det blev det inte för Esteban var -sjuk!! Vad ger man för det??  Sjuk, va. Så jippot ställdes in minsann. Då var det bara en liten detalj kvar som inte funkade riktigt. Chefen skulle ha semlor med sig till det där fikat, men eftersom Esteban var sjuk så kom inte chefen heller. Plötsligt hade hon kommit ihåg de beställda semlorna och skickat en förbipasserande kollega in med dem till oss på eftermiddagen. Kl 17 hittade Mim semlorna stående på bordet i fikarummet. Alltså inte i kylen... Hade hon inte sett dem så hade det gått levande jävla bullar omkring i korridoren i morgon bitti. Ungefär i stil med den berömda sura tårtan från i höstas. Örk!!

Och så var det ju snöstormen som skulle komma. Ja, inte var det så enkelt att köra hem... men det gick.

   

Det snöar vågrätt... och blåser!