Sidor

fredag, januari 29, 2010

Det var väl ett tjat

Byter rum och kollega på morgonen. Kollegan är mycket högt utbildad. Hon arbetar vissa perioder i annat land i norden och hon har fått erbjudande om att komma till ett stort land i öster till sommaren. (Och det är alldeles sant för ljuger det gör hon inte) Jag har ofta förvånats över att de med mest utbildning ställer de dummaste frågorna och beter sig väldigt egendomligt. Har de kanske mist kontakten med verkligheten? Lever de i sitt smala rör av bara böcker och "sitt" ämne? De vet ju inte vad folk heter eller hur man utför ens de enklaste sysslor. Jaha, nu skulle vi jobba ihop. Hon började med att bryta ihop för en konstruktion som hon "inte visste något om". "Var har du den då?" undrade jag. "Det vet väl inte jag" sa hon mycket upprört. Häxan har inget som helst tålamod med "kagiga" * kolleger så hon meddelade raskt att "det har inte jag heller för jag jobbar inte på detta rummet".  Sen försvann jag. Kollegan tänkte över situationen en stund, tog sig samman, hittade "möget", räknade ut hur den skulle användas, lämnade den till sin nya ägare och var sen hyfsad och tämligen trevlig resten av dagen. Så var det bra med det.


Mim ska bo med denna där i Turkiet och hon våndas redan. Jag har erbjudit Mim att bo i mitt badkar eftersom jag var klok nog att beställa enkellägenhet. Bara det inte är en enkel lägenhet... Skillnaden ligger i be-toningen. (Nu spårar det ur)




Titta så fin gammal bild - när det nu ändå spårade ur, menar jag...


* kaxig, fast mer åt det dryga hållet.




            

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar