Ledsen för bagateller

Sorglig dag. Egentligen borde jag skämmas. Jag är frisk och elak(!) och har en bra make och fast jobb och husdjur och liten gård med pampiga hästar och osv. Därför blir jag sorgsen när någon fördärvar det som jag lagt tid och pengar på. Nu tjatar jag om trappräcket igen. Mitt vacka, kantskurna i ek. Jag putsade det noga med fint sandpapper och oljade det idag. Men inte blev det som förut inte. Själva trappan ska vi bara inte tala om. Jag får fråga vår "riktige" snickare om han kan rädda vad som räddas kan.

Målaren gillar inte vårt staket längs gårdsplanen. Gissa vad han sa då. Till maken, inte till mig fast jag satt bredvid: "Jag kan bygga ett fint staket till (och här kommer det) dig". Sån´t gör mig fruktansvärt arg när någon säger ditt hus, dina hästar, din vaddetnuär till maken fastän jag står bredvid. Det är mitt också både vad tid, jobb och ekonomin anbelangar. Så det så. Sårad stolthet? Jag är ju lejon så kanske det.

Nu blev jag inte jättefruktansvärt arg idag efterson snickaren och jag redan ritat, planerat och mätt upp för ett nytt staket. Han kommer och bygger det snart. I lärkträ. Och jag ska vara med och gå i vägen hjälpa till. Obs. Häxan målar staketet själv!! Eller betsar det. Det ska bli någon gyllenbrun färg tror jag. Så träets ådring syns.

Så har det känts hela da´n.