Ibland undrar man om det inte ska komma någon med en filmkamera när situationer urartar. Jag har i så fall varit med i en blodig film idag... Snickaren var här. Det är han som nästan aldrig gör något galet. Vi stod ute i garaget med portarna öppna och han skulle slipa av ett par bultar som stack upp. Monterar slipskivan och ska precis sätta i kontakten när det blixtrar till. Han glodde i kontakten och jag sa "nej, det har börjat åska" (bara en så´n sak, jag hatar åska) Startar slipen och KRACK säger det så delar skivan sig och roterar ut på golvet samtidigt som snickaren släpper maskinen och tittar sig på handen. Där rann blodet kan jag tala om. Det äckligaste med skador är ögonblicket innan man vet hur djupt det tog. Vi såg efter och det verkade inte jättedjupt. JÄTTE-djupt alltså. In i stallet. Va? Där har vi så klart alla förband, stora koksaltlösningsflaskor, gasbindor och allt som behövs eftersom hästarna kan skada sig och då krävs riktiga grejor. Kollade skadan noga. Sköljde och sköljde. Ett ganska långt nafs, men inte djupt. Bomull och plåster och gasbinda. Sen jobbade vi igen MED SKYDDSHANDSKAR DEN HÄR GÅNGEN! På garagegolvet finns nu blodspår som minne.
Hade det bara varit så här prydligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar