Man brukar ju vänta ivrigt på storken, eller?
Min väntan övergick i verklighet tidigt i morse. Jag var på väg till jobbet och där på en äng gick en stilig stork. Man ser storkar då och då i Skåne, de är lite halvtama och kommer från uppfödningshägn. Men den här var ensam och troligen "äkta". Jag stannade och vände bilen, storken klev omkring. Gick ut, storken tog några steg bort. Tittade ner på mobilen för att få fram kameran, storkaset var borta! Han kom inte upp ur gräset mer. Han låg naturligtvis där och flinade åt mig. Nästa gång ska jag vara bättre beredd med kamera och inte gå ur bilen.
Var detta roligt kanske? För storken möjligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar