Spaniel som kollega

Nu är det min själ slut på psalmsången. Häxtakterna måste tagas fram och slipas upp igen! Det här var en så´n där jävla måndag som var direkt själsdödande...

Vädret var helgrått (hel-grått alltså, inte helg-rått)     Vidare var en av "tanterna" på jobbet i högform och när hon är det så gäller det att täppa till öronen, se tom och dum ut -ja, jag vet jag får anstränga mig kolossalt för att göra det-  samt säga "va" när hon frågar för töntiga saker. Jobbig tant? Guess? Hon har en ruggig förmåga att tränga in folk hon vill hemsöka i ett hörn och sedan släpper hon inte ut dem igen. En av mina arbetsuppgifter är faktiskt att hålla denna dam någorlunda lugn och helst se till att hon inte vandrar iväg för långt från sitt rum och glömmer kunderna. Jag ska inverka dämpande alltså. Detta är sant! Nu har hon fått en kompis som hon beundrar mycket. Det är ett svansande och fjäskande och stå nära och le och utplåna dig och tack och kvack och mjau. Jag spyr! Hon ser ut som en cocospaniel (medveten felstavning) som snurrar med svansen som en propeller och gläfser och flåsar och ställer sig in. Jag kan inte fatta inställsamhet...

Hon hemsöker receptionen och när man sen tittar ut där så ser de alldeles spaka ut. Liksom bleka.       

Hon hemsökte även Tålig om en superelementär grej 20 minuter efter han egentligen slutat för dagen. Häxan stod i korridoren och grinade upp sig så han såg men inte hon. Till slut började jag vinka adjö åt honom och då hade han svårt att hålla masken. När jag gick hem satt spaniel och pratade högt vid sin dator. Då var hon vad jag kunde se ensam i rummet.... Jag vet att vissa kolleger läser detta och de vet att varje ord är sant.

Jag hann inte animera skiten men tänk en roterande rumpa i frisk takt och gläfs och skäll och så kommer de nära och hårar av sig på en också.

Imorgon kommer en av konsulterna. Han är en dryg skit. Jag får väl erkänna att han är rätt så stilig... Irländare. Ca 65 år. GISSA OM SPANIEL KOMMER ATT VARA VILD!!!!