Djur kan inte tala -om man inte anlitar en självutnämnd hästpratare förstås... Då kan man få reda på hur mamman såg ut när de var föl och att de inte trivs i Skåne och att de inte vill kallas "Sillen" och bla bla bla. Skitsnack att tro man kan tala med ord med djur. (Om jag har en häst som inte trivs måtte jag väl fatta det själv utan att en tredjeparts jävla pajas berättar det. Och kunna åtgärda varför också) MEN man talar alldeles utmärkt med dem med tonfall och tankar och rörelser. Katten Murre kom in i går morse. Han "talade" med olika jam och långa meningar! Maken meddelade att Murre hade fångat en fågel. Han "berättade" det för mig och var säkert mycket stolt. Jag tränade min häst på ridbanan i eftermiddags. Jag ville öva en rörelse han tror att han inte kan och jag hann bara tänka tanken så började han hoppa och krångla. Hur visste han? Och jag förstod att han visste. Konstigt men fascinerande.
Folk som flabben går på hela tiden utan att de har något att säga är mycket påfrestande. Speciellt när de är lite fina i kanten och utgår från att åhörarna är idioter. Tyvärr går de flesta på det och lyssnar storögt. Underbart när man kan något om det de sitter och hackar om så man kan klämma dem ordentligt. Eller få dem att komma av sig. Jag har en bekant som på en fest hamnade intill två unga tandläkare. Det var ingen ände på hur fantastiska de var och hur mycket de visste. Speciellt den ena. Då säger Emma till dem: "Sitt nu inte och var bittra för att ni inte kom in på läkarlinjen." De kom av sig totalt. Folk runt omkring flinade. Så´nt önskar jag att jag kunde säga!
...visst blir man sugen på att ge en så´n här en fet spark i röven...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar