Svårflirtad

Eftersom jag är fullt övertygad om att den engelska toastolen som jag tidigare berättat om går omkring och viglar upp andra ting här i huset, så ska detta handla om vår svårskötta gräsklippare. 

Så här ungefär ser den ut. En vanlig hederlig icke självgående Stiga Multiclip. Det där med multiklippet är jättebra. Gräset finfördelas och blir gödning.

Det var fördelarna. Så här går det till när jag ska använda fanstyget...

Öppnar garagedörren. Där står den. Kan nästan höra hur den morrar "Vá är det?" "Går det bra om vi klipper gräset?" "Varför det?" ("För att det är långt din gris") "Vi kan väl klippa lite, snälla?" "Okej då." Asar fram den och tankar. Allt är så fiffigt att vår trädgård tar exakt en tank att klippa, så man kan alltid börja med bensinen. Rullar över gården och in i trädgården. För det mesta har den vid det här laget själv ändrat inställningen på klipphöjden så man måste kolla att det är rätt. Någon enstaka gång är det helt ok. Nu ska vi starta motorn. Följer man anvisningarna funkar den inte. Garanterat! Gör man som man gjorde förra gången funkar den inte heller. Kommer det en bil eller överhuvudtaget en levande själ på vägen kan man lägga ner alltihop för då är den död. Jag brukar visa den att vi är ensamma, flöda den tre, fyra eller fem gånger beroende på hur den verkar och så prova start. För det mesta krävs två försök, någon gång tre eller fyra, men den kan också få för sig att starta på första. Sen klipper vi. Det tycker den om!! Allt går bra. Snyggt och prydligt. Uppdraget tar ca 40 minuter. Klara, stannar, rensar kåpan. Rullar tillbaka in i garaget. Upptäcker att vänster framhjul inte når marken. Va?? Kollar igen. Nu rullar den jämnt, på samma ställe där den nyss "haltade". Jag ger upp. In med den så fort som möjligt. Nästa vecka har den säkert andra idéer. Spännande!