Snäll hela da´n

Ledig dag! Men jag fick masa mig upp och köra med vovven till veterinären. Vaccinationsdags. När vi satt i väntrummet som lyckligtvis var tomt (för annars ska hon härja och hälsa och flåsa och ha sig) hörde jag från ett av rummen hur en grisbonde tydligen hade fått någon smitta i sina stallar, för de pratade om att "i så fall vår vi börja avliva kullarna"  Sen hörde jag hur han berättade att han själv var nyopererad och att det hade blivit komplikationer. När han sa tack och gick ut så tittade han på Flinga och sa: "Oh så grann" om henne. Tack för det sa jag. Det var ju en rar farbror som kunde berömma min hund trots sina bekymmer.

Från smådjursrummet kom det nu ut en stor svart hund som såg väldigt dämpad ut. Han hade två människor med sig och de verkade ledsna. Det är mycket glädje med djur, men kan bli mycket sorg också. I alla fall. Nu var det vår tur och Flinga rusade in i rummet och "skrattade" med hela ansiktet. "Jaha, du ser ju pigg ut" sa veterinären som heter Malin. Flinga svepte med huvudet kvickt från sida till sida för att försöka se vad som hände i nacken. Jag höll henne om nosen och efter sticket blev Flinga så överlycklig att Malin klappade och patade med henne en god stund och sa igen hur jättepigg och lycklig hon såg ut. Flinga svepte ut och in i bilen för hemfärd.

När alla är friska är man glad. Och kan glädja sig åt detta också:

Kråkvicker -finns inget vackrare i dikena

Mjölkört, Rallarros, "Rävarumpa". En lyckas växa på gården.