Sidor

lördag, juli 18, 2009

Pitbullattack

Sjöbo marknad idag. Lite halvfarligt är det att köra dit. Jättestort marknadsområde. Det är nog bara Kivik som är större här i Skåne. Jag gick omkring i tre timmar! Man behöver inte köpa något, se på folk räcker. Nu köpte jag förstås lite livsnödvändiga saker såsom karameller till maken, torkade grisöron till vovven och en ny mobil till mig!! Solen sken och alla blev grillade i +30` värme. Då hittar jag det här:



 

Hon står alltså inne i bilen med en brasa brinnande i kaminen. Men man dör ju av blotta anblicken. Hon hade kunder också -intresserade sådana. Jaha, det tyckte inte jag var kul så jag gick vidare och plötsligt blev jag hejdad av en säljare av 3-mobiler. Han var prydlig och artig och övertygande att jag bytte abonnemang. Och "fick" en ny mobil...  Han visste inte riktigt var han hade mig för jag var klädd i full marknadsmundering med tatueringarna synliga minus svart nagellack som jag inte hann få dit, men samtidigt var jag ju gammal nog att vara hans mamma. Han var ju helt enkelt för söt. 


Nu inträffade det som man alltid råkar ut för tjugosex gånger på en sommar: "Indianerna" med tillhörande musik och fjädrar och hopp och dans och smack så har du en indian som ett förklistrat frimärke tätt inpå med en cd som han säljer till dig vare sig du vill eller ej. Det är definitivt härifrån uttrycket "en död indian är en bra indian" har kommit. Jag har lärt mig under åren att vara mycket försiktig om jag ställer mig att lyssna. För musiken är bra!





Försäljaren kommer att anfalla från höger sida. Han syns inte, men jag vet.


Men pitbullattacken då? Jodå, den inträffade. Jag strövade fram med alla grejer som jag köpt och då hör jag rasslet av ett kedjehalsband som stannar vid mitt vänstra ben. Jag tittar ner och där står en så´n här:








Tjejen som höll i kopplet såg rädd ut för hon trodde väl att jag skulle börja gala att hon inte hade pli på hunden. Men den hade en anledning. Jag hade ju köpt grisöron och det var det som doftade. "Jag har grisöron i kassen" sa jag till henne. Hon tog tag i vovven och sa till den "så fär du inte göra" men jag sa igen att det inte gjorde nå´t för vilken hund motstår öron?

Sen körde jag hem och vilade ut -alltså sov som en stork. (Felsägning av en bekant som trodde det hette så istället för ...som en stock) Efter det klippte jag gräs. Hade jag rört mig lika mycket alla dagar så vore jag smal...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar