Det var väl en jävla dag på jobbet. En röra utan dess like. Ingenting gick riktigt bra någonstans.
Först och främst börjar snickarna slagborra meddetsamma på morgonen. Ingen hör någonting. Inte mindre än fyra datakillar dyker upp. Vi ska ha nya datorer och de kommer så många för att jobbet ska gå snabbt och inte störa oss. Datorerna levereras i ett jättestort stålskåp på hjul. Genast uppdagas det att de nya inte är rätt programmerade. De måste "mallas" och det kan ta upp till en timme per dator. Samtliga datakillar ser ut som spanielar (!) på ögonen efter detta besked. Snickarna slutar borra. Estebans första kund börjar dansa i receptionen. Han ser faktiskt ut som om han ville slåss... Det finns ju lösgående tosingar, visst. På mitt rum kommer en av Estebans kunder. Hon är inte så nöjd. Vi kollar saken och han har gjort en praktgroda igen... Estebans andra kund svimmar i receptionen. Hon tittar upp och meddelar att hon mår bra. (Hmmm) Hon får vila lite liggande vid väggen. Jag och kollegan jobbar på inne hos oss. Vi kan inte riktigt redogöra vad vi sysslar med, för vissa saker är minst sagt egendomliga, men vi filmar lite och det blir bra. Praktikanten -som förresten är färdig med sin utbildning i nästa vecka, grattis!) meddelar i förbifarten att ingen inne hos Esteban förstår riktigt vad han säger men i gengäld förstår inte han vad de säger, så det jämnar på något sätt ut sig. Vi får faktiskt lunch i rätt tid. Snart står det en i receptionen igen och hoppar och hojtar. Lina meddelar att han var sådan i skolan också för trettio år sedan, så hon låter sig icke imponeras. Jag avslutar dagen med att komma i ett mindre slagsmål med ena datorn på Estebans rum, men en trött tekniker hjälper mig så den fungerar. Klockan 15.00 är jag mer än nöjd och flexar ut. Jag vill hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar