Mmmmm

Tillbaks efter den vackra vinterfilmen (den är ju för gräslig egentligen) och Morden i Midsomer på tv. Vovven låg i mitt knä och vi somnade visst, men det går bra ändå eftersom jag kan föra fullt begripliga samtal med maken fast jag sover. Han kommenterade något och jag svarade rätt. Kan bli farligt - man vet inte vad man går med på.  Följande är ett exempel på det:

Min bästa kompis när jag var liten hade (har fortfarande) fyra syskon. Deras pappa var en stor lugn man som för att få ro för alla ungar som myllrade i huset oftast sa "mmmm" när man frågade honom något. Det passade liksom in överallt.  En dag frågade min kompis: "Pappa, får vi binda dig?" "Mmmmm" sa han, som låg i sängen och halvsov. Vi hämtade tvättlinan från trädgården, den var lång och bra! Vi surrade fast "pappa" runtom hela sängbottnen och knöt fint undertill. Det gick en stund, sen ville han stiga upp. Gick inte - surrad med armarna längs sidorna. Det var bra gjort och linan var som sagt lång. Nu blev han rätt så irriterad och kallade att vi skulle knyta upp honom. Det vågade ingen för han brukade lappa till syndarna i hemmet med en pocketbok och det var vi inte pigga på. Snart började han bli riktigt arg och röt på oss så vi försvann helt. Efter en timme eller två kom barnens moder/hans fru hem. Hon fick befria honom och han var vid detta laget riktigt präktigt svinarg. Jag lovar, du såg inte en unge i det huset förrän mörkret föll och de skulle lägga sig och jag var sedan länge hemma hos mig. Hjärnan bakom det hela är numera kriminalpolis i en stor stad...

               

Här visas råmaterialet vid själva dådet.